Ibland brukar jag roa mig med att fråga mina medmänniskor vad som är motsatsen till otymplig. Till svar brukar jag få ett förvirrat leende och lite mumlande: tymplig, nej..?
Skälet till den här förvirringen är att vi oftast betraktar ett ord som börjar på bokstaven o som ett motsatsord. Det är det vanligaste – men det finns undantag, många undantag.
Artig – oartig.
Turlig – oturlig.
Duglig – oduglig.
Så brukar det ju fungera och om man befinner sig i Norrland kan man till och med träffa på folk som är oätna eller odruckna. Vilket alltså betyder att de inte ätit eller druckit på ett bra tag.
Nedsättande
Men det lilla o-et kan alltså hitta på andra skojigheter. Det kan till exempel fungera nedsättande, ange något som dåligt:
Gräs – ogräs.
Djur – odjur.
Ljud – oljud.
Förstärkning
Och så kan det alltså vara en förstärkningsbokstav. Otymplig betyder helt enkelt detsamma som tymplig, fast lite mera. Tymplig är ett gammalsvenskt ord som betyder klumpig, tölpaktig. Det finns för övrigt kvar i en del finlandssvenska dialekter.
Andra exempel på o som förstärkningsbokstav är oväsen och olater.
Nästa gång du stöter på en sån där typ som bloggisten kan du alltså tänka att det var en tymplig människa…
Yttersta gränsen 