Håll dej till höger, Svensson

Den 3 september 1967 satt jag och min fästmö vid köksbordet i en röd liten stuga i skogen utanför Osby och väntade på att den första ”högerbilisten” skulle dyka upp. Vi fick vänta ett bra tag.
I dag är det exakt 50 år sedan Sverige äntligen sällade sig till den europeiska gemenskapen och började framföra fordonen på ”rätt” sida vägen. Ja, engelsmännen fortsatte förstås att skilja ut sig – men vad annat är att vänta sig?
Omläggningen i Sverige hade föregåtts av en intensiv propaganda i tidningar, radio och tv. Det ordnades speciella tv-galor med experter på trafik, psykologi och lagstiftning. Samt massor av underhållning, till exempel musiktävling, för att få svenska folket att anamma högertrafiken. Det fanns nämligen ett ganska kompakt motstånd. Införandet var resultatet av ett riksdagsbeslut där de valda parlamentarikerna valde att köra över väljarna. En tidigare folkomröstning i frågan hade nämligen givit ett klart stöd för att behålla vänstertrafiken.
Men all propaganda hade effekt och när det väl var dags att gå över var det inte många som var entydigt negativa. Visst fanns det en och annan som fortsatte att prata om trafikkaos, tusentals dödsoffer och en förstörd infrastruktur, men de flesta tänkte att det nog skulle ordna sig.

Rejäl mobilisering
Myndigheterna hade mobiliserat ordentligt och det var inte bara Vägverkets personal som var engagerad. Alla poliser var i tjänst, massor av militärer var utkommenderade, hemvärn, lottakårer och bilkårister stor beredda – och så var det tiotusentals frivilliga. När övergången genomfördes, jag tror det var klockan fem på morgonen natten mot söndag, skulle ju inte bara de bilar som var ute dirigeras över till andra sidan, utan det var ju en hel del vägarbete och gatuarbete som måste genomföras. Skyltar skulle bytas ut och väglinjer målas om. Men svenska folket hade lyssnat till uppmaningarna, hade parkerat sina bilar och höll sig hemma.

H-skylten fanns lite varstans och blev så småningom en populär souvenir. Själv hade jag en på väggen under många år efter 1967.

Det befarade kaoset uteblev och det dröjde innan folk gav sig ut på vägarna om de inte var tvungna. Vi två vid köksbordet i stugan fick som sagt vänta ett par timmar innan det till slut dök upp en bil borta i kurvan på den lilla grusvägen. I snigelfart tog den sig fram på höger sida och det kändes nästan högtidligt när den passerade.
Själv hade jag haft körkort ett drygt år och körde mycket försiktigt från stugan dagen därpå. Jag minns att det var nästan inga bilar ute och kändes lite ödsligt ända tills vi kom till Malmö där fästmön skulle lämnas av.

Det dröjde länge
Jag vande mig snart vid att köra ”på fel sida” och hade inga problem med detta. Egentligen var det ju naturligt, eftersom svenska bilar, till skillnad från engelska, alltid haft ratten på vänster sida. Det var först långt senare som jag gjorde tabben att köra vänstertrafik. Jag hade hämtat min morfar hos en granne som bodde vid en liten biväg. När vi svängde ut på stora vägen höll jag till vänster i flera hundra meter – ända tills vi fick möte och jag insåg mitt misstag.
Hur var det nu med ”Håll dej till höger, Svensson”? Jo, det var populäre låtskrivaren Peter Himmelstrand som knåpat ihop låten och framförd av The Telstars vann den en speciell musiktävling inför högertrafikomläggningen. Den låg också tre veckor på Svensktoppen.

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Trafik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s