Jag mötte Lassie…

Jag mötte Gunhild Carling utanför ICA i Stockamöllan. Kanske inte så konstigt eftersom hon bor i byn – men det fick mej i alla fall att tänka på det tidigare så populära begreppet ”Jag mötte Lassie”.

Det var på 1990-talet som Expressen lanserade begreppet och bad läsarna skicka in foton och berättelser från möten med kändisar. Det skulle helst vara någon halvkändis och helst på en alldaglig plats, som till exempel på ICA. Jag deltog aldrig i jippot, trots att jag kanske kunde kvalificerat mig till exempel med ett hastigt möte med Lill Lindfors i en hotellhiss.
Mötet med jazzmusikern fick mej i alla fall att fundera över mina möten med kändisar, både a-, b- och c-kändisar. Ett rätt långt liv inom massmedia har naturligtvis medfört att jag mött en hel del kändisar å yrkets vägnar och en och annan har jag ramlat över mera slumpmässigt.

Nerplockad av sexåring
Jag har träffat stora idrottsstjärnor och stora artister – och en del som nog mest varit stora i sina egna ögon. En vars kändisskap endast överträffades av hans enorma ego var Barnjournalens programledare, Bengt Fahlström. Men min sexåriga dotter Malin plockade ner honom på jorden…
Saken var den att en vän till familjen, Pelle Thörnberg, tidvis jobbade på Barnjournalen och lovat att ta med Malin till studion i Malmö för att hon skulle få se hur det gick till att göra barnprogram i tv. Väl där mötte de Fahlström som tittade på sexåringen och yttrade:
– Du vill väl ha min autograf?
Det var mer ett påstående än en fråga – men den stora tv-kändisen blev ganska tyst när han fick motfrågan:
– Nä, vad ska jag med den till?

När jag mötte ”Helgonet”

Mötet med "Helgonet", Roger Moore får nog klassas som det mest bisarra jag varit med om.

Mötet med ”Helgonet”, Roger Moore får nog klassas som det mest bisarra jag varit med om.

Jag har aldrig samlat på autografer, men borde kanske passat på när jag umgicks en hel kväll med Roger Moore? Detta kändismöte är nog det mest bisarra jag varit med om och så här med bortemot 50 års retrospektiv är det nästan så att jag rodnar vid tanken.
Jag var relativt nyanställd på Ystads Allehanda som, liksom många andra tidningar, var medarrangör vid lokala publikevenemang. På den tiden var det populärt med skönhetstävlingar och YA var med om att kora Miss Österlen. Tävlingen tillgick så att jag, min kollega Leif Linné och någon till åkte runt till traktens danspalats och valde ut ett tiotal söta tjejer som skulle tävla om titeln. Damerna presenterades med bild och kort biografi i tidningen och så fick läsarna rösta.

Varför deltog han?
Vinnaren, en blond ung tjej som jag vill minnas hette Elisabeth, skulle krönas vid en ceremoni på danshaket Slottshallen i Smedstorp. Hur arrangörerna burit sig åt vet jag inte, men de hade lyckats engagera Roger Moore som prisutdelare och ceremoniförrättare. Egentligen helt obegripligt att denna megakändis deltog i en sådant fånigt, lokalt jippo. Visserligen hade han ännu inte hunnit bli James Bond, men var redan världskänd som Simon Templar, ”Helgonet” i tv-serien med samma namn. Att han åtog sig detta uppdrag förefaller milt sagt märkligt – det kan knappast ha varit för pengarna.
Hur som helst fick vi umgås med Roger Moore under flera timmar och mitt bestående intryck av honom är att han var en stor man – både fysiskt och själsligt. Han var mycket vänlig och inte på något sätt nedlåtande mot landsortsjournalisterna med bristfälliga kunskaper i engelska.
Efter det mötet har jag inte haft så lätt att bli imponerad av ”kändisar”.

Annonser
Det här inlägget postades i Media och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s