Vilka lagar behöver man följa?

Ser en av grannarna cykla förbi – mot enkelriktningen. Inte mycket att bråka om, men ändå signal om ett ändrat samhällsklimat. En tendens mot att vi i allt högre utsträckning själva börjat bestämma vilka lagar man ska följa – och vilka man kan strunta i.

Den som rör sig ute i samhället blir dagligen vittne till mängder av lagbrott. Det är enklare saker som felparkeringar och att cykla på gångbanorna, men också våldsamma fortkörningar och annat direkt livsfarligt agerande i trafiken. Visst reagerar de flesta när unga män trampar pedalen i botten på den snabba BMW:n och hinner upp i 180 knyck på 30-sträckan utanför skolan – men inte många bryr sig om kompisen Pelle nästan alltid kör 20-30 kilometer för fort.

Inte mycket att bry sig om – eller?

En av grannarna hejar glatt när hon cyklar förbi utanför mitt hus, mot enkelriktningen. Det är inget särskilt märkvärdigt med det, ett litet lagbrott som många boende i området gör sig skyldiga till. Det är ju nämligen attans lång omväg om man vill vara laglydig och ta sig runt hela bostadsområdet. Det är väl ingenting att bråka om, tycker säkert de flesta – och det är det kanske inte. Men var ska vi dra gränsen någonstans, gränsen för vilka lagar som det är OK att bryta mot?

En moralisk nöt
Frågan har på något sätt blivit en moralisk nöt för mig att knäcka. Själv har jag inte alltid varit Guds bästa barn och särskilt i min ungdom gjorde jag mig skyldig till många brott, både enklare som fortkörning och några av den sorten som har fängelse i straffskalan. Så jag tänker inte sätta mig på några höga hästar och tala om för andra hur de ska bete sig.
Jag försöker vara tolerant och tänka att så länge brottsligheten inte skadar någon annan människa kan vi väl låta det bero. Det är ju ingen som far illa av att Gunnel cyklar mot enkelriktningen. Men hur är det med Nisse som parkerar sin firmabuss alldeles för nära korsningen? Den kan skymma ett litet barn som kommer cyklande – och potentiellt vålla en dödsolycka. Och när det gäller ynglingen som blåser förbi skolan i 180 är väl saken ganska klar. Det är ju ett livsfarligt beteende som borde rendera både indraget körkort och höga böter.

Lagar som försvann
På 1970-talet när våra kära lagstiftare var riktigt på bettet och nya lagar sprutade ut ur riksdagshuset i en aldrig sinande ström fick vi lagar om att det skulle bli förbjudet att gå mot röd gubbe och att cyklar måste ha fungerande belysning även vid färd i dagsljus. Lagar som så småningom försvann igen, eftersom ingen brydde sig om dem och polisen tyckte att de hade andra och viktigare saker att syssla med.
Det är kanske så att vi ska stryka ytterligare några lagar? Det är ju inte stor mening med lagar som ingen bryr sig om. Fast frågan är förstås vilka som kan tas bort och vilka som ska vara kvar – och helst beivras? Vi kan ju ta lagen om förbudet mot att tala i mobiltelefon bakom ratten som exempel. Det är en dålig lag, inte bara för att den är luddig och svår att övervaka, utan också för att de flesta säkert tycker att mobilprat med handsfree är rätt oskyldigt, till exempel om man jämför med de som sms-ar eller tittar på video medan de kör.
Oavsett vilka lagar som ska bort så tycker jag att det är en skyldighet för våra riksdagsmän att ta tag i frågan. Vi kan inte ha ett samhälle där människor i allt högre utsträckning själva bestämmer vilka lagar de tänker följa. Då har vi inget rättssamhälle längre och då är vi ute på ett farligt sluttande plan.

Annonser
Det här inlägget postades i politik, Trafik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s