Vart är vi på väg?

– Vart är svenska språket på väg, suckar jag uppgivet och lägger ifrån mig läsplattan på frukostbordet. Att ta del av morgonens nyheter innebär dagligen en allt större påfrestning på det känsliga språkörat.

Om man nu sänkt sig så lågt i det sociala träsket att man börjat använda Facebook och Instagram är man ju rätt van vid den mest hänsynslösa misshandel av svenska språket. Men, de flesta som skriver på Fejan är ju inte proffs, utan alldeles vanliga människor med ett vanligtvis ganska spänt förhållande till sje-ljud, pluralformer och sammanskrivningar. Så jag har lärt mig att rycka på axlarna och tänka att de väl gör så gott de kan. Att försöka påpeka de värsta språkmissarna i flödet brukar bara resultera i att folk blir förbannade och vill kasta ut den kritiske i stället för språkgrodorna.prep
Men när det gäller professionella skribenter tar jag mig friheten att höja rösten en liten smula och säga:
”Men för fan, skärp er!”
Det som fick mej att ta tag i den här lite luggslitna tråden var när jag häromdagen noterade att högt skattade Lena Mellin på Aftonbladet inte kan skilja på ”bredden” och ”brädden”. Hon skrev om den olycksalige SSU-ordförande Botström att han borde se till att hans almanacka ”inte var fylld till bredden”. Tyvärr har jag inget bildbevis, eftersom jag missade att ta en skärmdump och någon tydligen hunnit korrigera misstaget nu. Ni får väl anta att min trovärdighet är större än Mellins kunskaper i svenska…borglig
Tyvärr är Mellin inte ensam i attackerna mot mitt språksinne. Läser Expressen och hittar först en grabb som inte klarar av att välja rätt preposition. Skribenten kallar sig själv ”Slöseriombudsman” och är väl någon sorts halvprofessionell debattskribent. Av en sådan kanske man skulle kunna kräva att han petar in rätt preposition i meningen: ”…för att berätta på vikten av att…”?
I samma tidning hittar jag en artikel av krönikören Malin Roos, som tror att det heter ”borglig”. Må så vara att många radio- och tv-pratare lite lättsinnigt glider över bokstäverna ”er” mitt i ordet, men i tryckt skrift? Inte heller kan fr Roos skylla på ett tillfälligt skrivfel eftersom ordet återkommer två gånger i den ganska korta texten.
Lite av dagens fynd alltså. Just i dag hittade jag inga exempel på misstag vad gäller ”var-vart”, ”sett-sätt” eller ”enda-ända”. Annars är förväxling av dessa ord legio, även bland skribenter som lever på att fästa språket på papper – eller för den delen i min skrivplatta.

Annonser
Det här inlägget postades i Språk och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vart är vi på väg?

  1. Börje skriver:

    Jo nog är det så att svenska språket förändras. Men det jag hänger upp mig mest på är ”det orange kuvertet” som dyker upp varje år. Det heter ju röda, blåa, svarta, orangea. Så varför envisas myndigheterna med att kalla det ”det orange kuvertet” vilket inte är korrekt svenska? Om kuvertet skulle vara svart kanske det skulle heta ”det svart kuvertet”? Kanske ngt för dig att ta upp i din spalt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s