Ode till Leonard Cohen

Ser på Facebook att Leonard Cohen kvitterat det jordiska. Där lurade gubben mej allt! Jag hade nämligen just skrivit färdigt en bloggpost med titeln ”Än lever gubben Cohen”. Den rubriken får jag ändra, men resten av texten funkar. Håll tillgodo.

Melodiradion spelar en nyinspelad (!) låt med Leonard Cohen. Jag smånynnar med och tänker att det borde inte vara möjligt. Det är ju för tusan nästan 50 år sedan jag diggade Cohen i Barbros stora säng.
Det sägs ibland att gamla gubbar aldrig dör – dom bara luktar på det viset. Människorna i I-länderna blir allt äldre och förblir friska långt upp i hög ålder. Det gäller förstås även artister och det är därför vi kan se en Lill-Babs, en Siw Malmqvist eller Jerry Williams praktiskt taget varje vecka på TV. 75-åringen Bob Dylan nåddes för övrigt av nyheten att han fått Nobelpriset när han var ute på turné.
Leonard Cohen har fyllt 82, men det tycks inte på något sätt hindra honom från att vara produktiv. Nu i oktober släppte han en ny LP och även han turnerar fortfarande. Det har blivit några skivor och några turnéer under åren.
Första gången jag på allvar hörde och uppskattade Cohen var en festkväll hemma hos en tjej som hette Barbro. Hon bodde i Ystad och var god vän med stora delar av Ystads Allehandas personal. Det var därför inte ovanligt att det var i Barbros rymliga lägenhet vi samlades när det skulle festas.
Den här gången hade YA-fotografen Lennart Hansson kommit över en flaska amerikansk bourbon, en dryck som jag då var tämligen obekant med och aldrig senare i livet lärt mig uppskatta. Men Lennart hade också med sig en skiva av en ”ny” artist som han ville presentera. Eftersom Barbro hade stereon i sovrummet blev det naturligt att Lennart, jag och whiskyflaskan hamnade i hennes stora säng. Där satt vi sedan hela natten, smuttade på whiskyn, lyssnade på Cohen om och om igen och löste antagligen några av livets stora gåtor.
Jag minns hur jag fascinerades av den hesa, viskande rösten, de poetiska orden och de milda melodiklangerna. Sedan dess har Cohen alltid funnits där, ofta någonstans i bakgrunden, men aldrig inaktuell.

Annonser
Det här inlägget postades i Musik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s