Förhandstitt på Johannamuseet

Skummar igenom julmarknadsannonserna och fastnar för julmarknad på Johannamuseet. Inte för att jag tänker åka dit, men för att annonsen väckte 40 år gamla minnen. Jag har faktiskt besökt museet – innan det fanns.

Lördagsmorgon med gott kaffe, Ring så spelar vi och en fullmatad tidning. Gott om tid, så att man till och med hinner ögna igenom annonssidorna och så faller blicken på Johannamuseets julmarknad. Minns hur glad jag blev när det öppnades på 1980-talet. Nu skulle alla andra också få se det jag hade sett – och jag kände mig löst från mitt tystnadslöfte!

Tips om HD-hojar
Efter en sexårig utflykt till Helsingborg hade jag återvänt till fadershuset på Lilla Norregatan, Ystads Allehanda 1974. Bland andra arbetsuppgifter hade jag även fått ta hand om tidningens motorsida. Ett inte alltför betungande arbete, som ofta bestod i att bli mutad med middagar, resor och lånebilar av en bilindustri som ville att man skulle skriva väl om deras produkter.
Men hur det nu var så ville jag gärna ha med lite annat material, så jag försökte hitta lokala motor- och trafiknyheter att skriva om. Av någon välvillig läsare i Skurup fick jag tips om att det fanns en originell man i byn som samlade på gamla motorcyklar. Nu hade mannen ifråga renoverat fem-sex gamla Harley Davidson och tipsaren tyckte det kunde vara värt att skriva om. Det tyckte jag också – men det skulle visa sig bli en ganska besvärlig uppgift.
Saken var nämligen den att Manfred Almkvist förvisso var ett tekniskt geni, men som många andra genier inte särskilt intresserad av att framhålla sig själv. Så det krävdes en hel del smicker och många positiva ord om gamla fina HD-maskiner innan han till slut gick med på att ta emot mej.

Renoverade till originalskick
Att säga att jag blev imponerad är en underdrift. Motorcyklarna, från 1920-talet och framåt om jag inte minns fel, var renoverade till originalskick, målade i den karaktäristiska gamla HD-kulören mörkgrönt med röd dekor och med perfekta kromdetaljer. Reservdelar som han inte kunnat få tag i hade Manfred själv tillverkat (!) och självklart hade han egenhändigt kromat det som skulle kromas.
På något sätt så fann vi varandra bland de fina gamla hojarna och den reserverade herrn blev alltmer öppenhjärtig. När jag var på väg att åka så tittade han lite illmarigt på mig och undrade om jag kunde hålla tyst? När jag bröt mot yrkeskoden och svarade jakande så tog han mig med till en jättelik gammal lada och sedan jag på heder och samvete lovat att inte skriva eller berätta om vad jag fick se låste han upp den stora porten.

Från kaffekvarn till karusell
Det var en överväldigande syn. Manfred Almkvist hade bilverkstad och jag tror även han hade varit åkare eller kört taxi. I alla händelser hade han färdats mycket runt i Skåne och under sina resor hade han gjort det ena fyndet efter det andra. Ute hos bönderna, på bakgårdarna i stan, i gamla lador och på vindar. Det var helt enkelt inte klokt vad mycket grejor han hade samlat på sig. Från gamla kaffekvarnar och sockertänger till hela butiksinredningar, gamla bilar och en karusell!
Allt var staplat, huller om buller, i ladan och jag hade mycket svårt att föreställa mig att någon skulle kunna hugga tag i projektet och verkligen bygga det museum som Manfred drömde om. Men sonen Bengt visade sig ha den rätta tågan och 1983 öppnades Johanna-museet med en del av alla de prylar Manfred samlat på sig. Museet är för övrigt uppkallat efter en raritet i samlingen, en T-Ford från 1914 döpt till Johanna.

Annonser
Det här inlägget postades i Ingen kategori, Media, Trafik och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s