Jösses-finns-det-andra-människor-syndromet

Kanske dök den upp på 1980-talet när vi glömde bort ord som gemenskap och solidaritet. Kanske har den alltid funnits – den totala egoismen. Den som gör att man inte ser andra människor.

Ni stöter på dem överallt: i den smalaste gången på ICA, i rusningstrafiken på motorvägen, vid bagagebandet på flygplatsen, på den jättesmala trottoaren i Gamla stan – människorna som lever i sin egen bubbla. Det är många år sedan min äldsta dotter satte diagnosen: Kors-i-jösse-namn-finns-det-andra-människor-här-i-världen-syndromet.

Möten på ICA
Mina senaste möten med dem härrör från den gångna helgen. Ja, det började egentligen i fredags. Jag skulle inom på ICA för att handla lite av livets nödtorft. Tänkte inte på att både lönehelg och första advent stod för dörren. Det var alltså överraskande mycket folk i affären, så det som borde tagit en kvart drog ut till det dubbla. Framförallt på grund av de ovan nämnda.
Man tar sin vagn, tar det lugnt och fint bakom några äldre människor och så passerar man de automatiska grindarna. Då stannar dom! Börjar leta i fickorna efter handlelappen. Ser sig om i brödavdelningen och samtalar. Det går inte att komma förbi, det går inte att backa, för där är grindarna och fler människor på väg in i affären. Diskreta hummanden och harklingar når inte fram, så till slut blir det rätt irriterat och ganska högt:
”Men ursäkta, kan jag få komma fram här?”

Det är fint på julmarknaden – men trångt, så det vill till att man tar hänsyn.

Det är fint på julmarknaden – men trångt, så det vill till att man tar hänsyn.

Trångt på julmarknad
Sedan for vi till Lübeck för att bevista julmarknaden. Där var det trångt, trångt, trångt. Men gemytligt och god stämning. Tyskarna har kvar dygder som vi i Sverige tappat bort; som artighet och hänsyn. I några fall råkade vi dock utför människor som stod pall framför ett stånd. De var inte alls intresserade av vad som erbjöds, utan stod bara och pratade med varandra. Att de samtidigt hindrade andra från att komma fram till försäljningen bekom dem inte alls. Behöver jag säga att det var svenskar?

Samarbete på motorväg?
Sista exemplet dök upp på hemvägen. Körde på motorvägen och vid Lund var en bil på väg in på påfarten. Jag gick ut i ytterfil för att släppa in honom. Eftersom jag körde på farthållare höll jag jämn fart. Den insläppta bilen accelererade upp tills den hade exakt samma fart och låg jämsides med mig. Alltså blev det min uppgift att lösa trafiksituationen. Jag blev tvungen att antingen öka farten, eller sakta in för att åter komma in innerfilen. Men herregud, det var väl inte hans problem?

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Trafik och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s