Hur länge kan vi göra oss förstådda?

Risken för missförstånd blir allt större när det talade språket blir allt torftigare och mera nyanslöst. Och med allt sämre läsförståelse blir livet inte bara tråkigare – utan även farligare.

Forskarlarmen duggar tätt om svenska ungdomars allt sämre förmåga att hantera det egna språket. Det rapporteras om gymnasieelever som inte kan stava och högskolestudenter som inte känner till ordklasserna; alltså inte kan skilja på verb och substantiv.

Om informationen missuppfattas
Det finns de som påstår att det inte är så noga om den skrivna texten är grammatiskt korrekt, eller rättstavad – huvudsaken är att mottagaren uppfattar budskapet. Men jag tror det där är att göra det lätt för sig. När passerar vi gränsen för när språket blir obegripligt, när börjar det bli farligt om informationen missuppfattas?
Under valrörelsen utlöste det mycket munterhet när några partier ståtade med särskrivna och felstavade valaffischer. Oftast var det inte politikernas fel, utan olika annonsbyråer fick ta på sig skulden. Och om man tänker efter en stund så är det betydligt allvarligare än det kan tyckas vid första anblicken. För om de som formulerar de offentliga budskapen inte kan skriva korrekt – hur ska vi då kunna begära att sjundeklassare ska kunna klara av det?

Lätt samla felstavningar
Internet har gjort allting mycket mera tillgängligt och därför var det ingen svår uppgift när jag beslöt mig för att samla in några exempel på felstavning och dålig språkkänsla från webben. Observera att det här inte är skrivet av någon sjundeklassare i förorten utan av journalister – människor som har till uppgift att hantera språket på ett korrekt sätt:
”…inte sellan är det ett skadskjutet vildsvin…” (Svenska Dagbladet).
”…situationen ser dyster ut med svenska ögon sätt.” (Aftonbladet)
”Det kalla sommarvädret borde logiskt sätt…” (Skånska Dagbladet)
”Det ända man saknar är bilen…” (Lokaltidningen)

Förstå ordens grundform
Småsaker, fnyser säkert en och annan som tycker att vi språkpoliser kan slänga brickan i sjön och tagga ner lite. Men med en dåres envishet tänker jag fortsätta att hävda att det är ett allvarligt varningstecken när journalister inte förstår att härleda ordens grundform. Den som inte förstår att ”sett” kommer av ”se” och den som inte vet att vi bara har ”en enda ända” kan komma att göra värre misstag nästa gång.
Och vad blir resultatet när någon med så usel språkkänsla har skrivit ihop varningstexten till någon farlig kemikalieburk eller maskin..?

Annonser
Det här inlägget postades i Media, Språk. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s