Jag har aldrig träffar Piraten

För några veckor sedan satt jag vid ett fönster på Sjöbo Gästgivaregård och tittade på Frithiof Nilsson Piraten. Ja, Piraten är förstås död – så det var en flagga, med bild av den store författaren, som fladdrade utanför fönstret.

Piratens skarpskurna ansikte pryder flaggorna utanför Sjöbo Gästis.

Piratens skarpskurna ansikte pryder flaggorna utanför Sjöbo Gästis.

Piratens vagga vaggade ju inte i Tosterup, som man lätt kan förledas att tro om man inbillar sig att Bombi Bitt och jag är helt självbiografisk. Frithiofs far var förvisso stins, men det var han i Vollsjö, som ligger i Sjöbo kommun. Jag antar att det är detta som fått Sjöbo Gästis att ta in Piraten som sitt speciella skyddshelgon. Det finns ett speciellt Piraten-rum på Gästis och så pryder hans skarpskurna ansikte flaggorna vid entrén.
”Min vagga vaggade i Tosterup i Färs härad av Malmöhus län. Min fader var stins i Tosterup. Mina föräldrar voro goda och ömma. Jag var en vanartig son”, är förmodligen den mest kända bokinledning i svensk prosa, möjligen i konkurrens med Strindbergs ”Han kom som ett yrväder…” i inledningen till Hemsöborna.

Det skulle vara sannolikt
Att Piraten tagit sig friheten att möblera om lite i den skånska geografin och förflytta handlingen från Vollsjö till Tosterup har vi i beundrarskaran lätt att förlåta honom. Han var inte alltid så noga med sanningen – men han var obeveklig med att det han berättade skulle vara sannolikt.
Jag kom i kontakt med Piraten i värsta bokslukaråldern. Det fanns mycket böcker i mitt barndomshem. Ett resultat av ett antal mostrar och morbröder som läste mycket och lämnade kvar en hel del böcker när de flyttade hemifrån. En av de böcker jag fick tag i var Bombi Bitt och Nick Carter. Kanske lite fel att hoppa in så mitt i bibliografin, men jag blev fascinerad och läste sedan allt som den vittre advokaten hade totat ihop. Det är nu inte så väldigt mycket. ”Det gick långsamt när han plitade och skrev, men till sist resultatet desto bättre blev”, som det står i hyllningsvisan ”Kivikspolska”.

Aldrig träffat Piraten
Jag beundrar Piraten förmåga att göra verkligheten sannolik, hans krumeluriga figurer och hans enkla, raka prosa som ibland sammanfattar ett helt livsöde i några få meningar. Men trots att jag tillhör beundrarskaran och har samma hemtrakter som den store författaren så har jag aldrig träffat honom. En skånsk litterär kändis lär ha yttrat:
”Jag är en av de få nu levande personer som aldrig träffat Piraten.”
Träffat honom hade däremot Orvar Nilsson, min redaktionschef på Ystads Allehanda, när jag började min journalistbana. Orvar åkte till och med runt och höll föredrag om denne skrönornas mästare. Eftersom redaktionschefen saknade körkort föll det ofta på min lott att agera chaufför vid de här tillställningarna, så jag kom att höra detta föredrag åtskilliga gånger.

En lurifax
En annan som träffat Piraten var min fiskebroder Kenneth. Under sin studietid i Lund åkte han så ofta som möjligt till Österlen för att fiska havsöring. En favoritplats var området norr om Kivik, upp mot Vitemölle. En kuststräcka som även favoriserades av Piraten, som då bodde i Kivik och brukade ta sin morgonpromenad längs stranden.
Piraten gick lite dåligt på gamla dar, så han stödde sig på en rejäl käpp när han kom promenerande förbi, just som Kenneth gick upp ur vattnet för att ta en kopp kaffe. Följande dialog utspann sig:
Piraten: ”Vad fiskar du?”
Kenneth: ”Havsöring”.
Piraten: ”Har du fått nån?”
Kenneth: ”Näh…”
Piraten: ”Hehe, hehe – hur kan du då veta vad du fiskar”, sa Piraten och petade Kenneth i bröstet med stödkäppen, varefter den gamle mannen förnöjt skrockande vandrade bort längs stranden. Det här var i slutet på 1960-talet och det dröjde inte så många år innan Piraten gjorde den sista resan, till kyrkogården i Ravlunda. Där vilar han högst upp på kullen, under en ganska oansenlig sten, med en inskrift som blivit lika berömd som hans inledning till Bombi Bitt och jag:
”Här under är askan av en man,
som hade vanan att skjuta allt till morgondagen.
Dock bättrades han på sitt yttersta
och dog verkligen den 31 januari 1972.”

Annonser
Det här inlägget postades i Ingen kategori. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s