Vodka åt sovjetiska ungdomslandslaget

Som framgick i förra bloggposten hade jag förmånen att få träffa starka personligheter under min tid som sportjournalist på Ystads Allehanda. Av alla storheter jag mött stod Börje Lantz från Tomelilla i en klass för sig.

Som sportjournalist på Ystads Allehanda bestod den dagliga gärningen oftast i att intervjua lagledare i Sövestads IF, skriva matchreferat från Rydsgård-Veberöd eller tota ihop pigga förhandsnotiser om IK Pandoras nästa ishockeymatch. Men det förekom också att vi fick träffa idrottens stora, både de som fanns på och bredvid planen.
Så minns jag till exempel ett möte med den tidens stora pingisstjärnor, Stellan Bengtsson och Kjell Johansson. De journalister som ville fick pröva på att bolla lite med de båda världsstjärnorna och eftersom jag på den tiden var aktiv bordtennisspelare – om än långt ner i seriesystemet – så tyckte jag att jag väl kunde slå ett par bollar mot Kjell Johansson. Förnedring, så vi skyndar oss att dra över glömskans barmhärtiga slöja…

Assistent åt fobollspromotorn
Däremot undgick jag ett annat nederlag när jag agerade assistent åt den väldige fotbollspromotorn Börje Lantz. Ett nederlag som skulle bestått i att jag supits under bordet och vaknat med mitt livs bakfylla.
Börje Lantz var bördig från Tomelilla och började sin journalistbana på olika skånska sportredaktioner. Efter VM 1958 bestämde han sig för att följa världsmästarna i spåren och flyttade till Brasilien. Börje, som var ett affärsgeni och en fixare, såg möjligheten i att tjäna pengar på att förmedla tjänster inom fotbollens värld. Han blev helt enkelt den förste svenske fotbollsagenten. Han hjälpte till när spelare skulle bli proffs, eller byta klubb. Han arrangerade också olika matcher, ofta av uppvisningskaraktär.
Med sina mycket goda kontakter i Brasilien dröjde det inte länge förrän Börje tog brasilianska lag på Europaturné. Det spelades matcher, både mot kända motståndare och mindre kända. Och Börje håvade in en del slantar. Han vidgade också sitt kontaktnät och när jag lärde känna honom i slutet av 1960-talet hade han blivit god vän med fotbollspolitrukerna i Moskva. Börje kom till Skåne med det sovjetiska ungdomslandslaget i bagaget. Det skulle ordnas uppvisningsmatcher mot lokala lag och naturligtvis uppsökte Börje Ystads Allehanda för att få hjälp med att trumma ihop ett lag och för att få massor av gratis reklam.

Gemensamma intressen
Med vår gemensamma bakgrund såsom varande från Tomelilla och som sportjournalister på små skånska tidningar talade vi samma språk och blev, om inte goda vänner, så i alla fall kumpaner. Jag spelade inte i samma division som Börje, men vi hade gemensamma intressen.
Dagens då matchen mellan sovjetiska ungdomslandslaget och Österlenkombinationen skulle gå av stapeln randades. Efter matchen skulle det bli middag för inbjudna på Saltsjöbaden. Middagen skulle föregås av lite ”uppvärmning”, när inbjudna journalister skulle få tillfälle att mingla lite med de sovjetiska spelarna. För detta ändamål skulle det inhandlas tändvätska och Börje hämtade upp mig för färd till Systembolaget. Jag sjönk ner i skinnsätet på hans makalöst vräkiga BMW 3000 CS och så åkte vi iväg. Börje parkerade utanför och tyckte att jag kunde väl kila in och handla lite vodka?
– Visst, hur mycket ska jag ta, undrade jag?
– Äh, ta två, sa Börje och trevade efter plånboken.
Jag tvekade och blev ännu mera konfunderad när han halade fram en tusenlapp. Två flaskor lät ju rätt lite för en samling på bortåt 50 personer…
– Hehehe, nej för fan. Två lådor menar jag, garvade Börje och skrattade så han var tvungen att ta ut cigarren ut mungipan där den annars satt fast monterad.

Nödläge på YA
Två lådor, alltså 24 helrör, till ungdoms-landslaget! Jag minns att jag funderade på hur mycket man skulle köpt om det varit senior-landslaget.
Men att grabbarna i det unga laget redan blivit fullärda i den ryska konstarten att kolka vodka fick jag snabbt lära mig. När vi samlats i lokalen korkades flaskorna upp, tilltugg sattes fram och så fylldes dricksglasen med vodka.
– Nastrovje, sa ryssarna, la huvudet bakåt och drack ur glasen i ett svep. Det var ju bara att ta seden dit man kommit, men strax därefter blev det ett nödläge på YA:s redaktion och jag var tvungen att omedelbart avvika för att lösa problemen därstädes.

Annonser
Det här inlägget postades i Media, Sport och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s