Stor man i liten hundkoja

Sverige har fostrat många framgångsrika brottare som dragit hem drösvis med medaljer från OS och VM. Men frågan är väl om någon kan mäta sig med Johan Richtoff, den väldige fiskarpågen från Limhamn.

Skam till sägandes hade jag inte riktigt klart för mig vem Johan Richtoff var när jag en dag på 1960-talet fick i uppdrag att hämta honom vid järnvägsstationen i Ystad. Hade jag varit bättre påläst om denna gigant (i ordets rätta bemärkelse) hade jag kanske försökt få tag på något annat fortskaffningsmedel än YA-redaktionens lilla ”hundkoja”. BMC 850, som bilen egentligen hette, blev en stor succé när den lanserades på 1960-talet. Den var enkel och billig, men hade mycket bra vägegenskaper och var rolig att köra. Fast i sanningens namn var den väldigt liten.

Den väldige Johan Richtoff – även kallad Snövit.

Den väldige Johan Richtoff – även kallad Snövit.

Stor på 1920-talet
Att jag inte var så påläst om Johan Richtoff må vara mig förlåtet. Han hade sin storhetstid under 1920- och 1930-talen – alltså tiotals år innan jag ens hade slagit upp de ljusblå. Då var han ett sådant fenomen att han blev berömd över hela världen. Han brottades både i grekisk-romersk stil och fristil och tog rikligt med medaljer i båda stilarna. Bland annat sju SM-guld, tre EM-guld (VM fanns inte på den tiden) och två OS-guld. Han fick också Svenska Dagbladet bragdmedalj.
Efter OS-guldet i Los Angeles stannade Johan kvar och anslöt sig till den ambulerande fribrottningscirkusen. På den tiden var fribrottning mera riktig tävling och inte bara uppvisning som det är i dag. Johan gick 98 matcher, vann 90 och fick oavgjort i åtta. Han förlorade alltså ingen och detta var genomgående i hans karriär. Inte en enda gång under de dryga tio år han var aktiv förlorade han på fall.

Sångare och frikyrkopredikant
I sin krafts dagar var Johan Richtoff nästan två meter lång och vägde 112 kilo. Han kom till Ystad för att hålla föredrag på en tillställning som Ystads idrottsjournalisters klubb ordnade. Även på detta område var fiskarpågen från Limhamn en stor begåvning. Han hade turnerat både som vissångare, frikyrkopredikant och konferencier vid idrottsgalor. Det här var i slutet på 1960-talet och eftersom han var född 1898 bör han alltså varit nära 70 år. Midjemåttet hade ökat en aning, så vågpilen gick antagligen en bra bit förbi de 112 kilona som varit matchvikten – och han var fortfarande lika lång.

Ah, det går nock
Jag bävade när han klev av tåget och tänkte att jag kanske skulle bli tvungen att rekvirera en taxi. Att få in den väldige i den lilla ”hundkojan” föreföll som en omöjlig uppgift. Men Johan, som också var en oföränderligt vänlig man, tittade ner på den lilla bilen och som svar på mina nervösa undringar sa han bara:
– Ah, de ska nock gå – men jag får ta av mej hatten. Sade mästaren och klämde in sin lekamen i hundkojan. Hur vi fick ut honom minns jag inte…

Annonser
Det här inlägget postades i Media, Sport och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s