På jaktstigen med Mausern

Som den värderade bloggläsaren kanske förstått av de senaste inläggen levde jag ett ganska fritt och otyglad liv som ung gosse. I det fria livet ingick att smyga på jaktstig – beväpnad med olika sorters livsfarliga eldvapen.

Jag växte upp som ensambarn hos mormor och morfar och det blev mycket ensamlek i skogen när jag var grabb. Ibland var jag Robin Hood, ibland Kråkfot eller Buffalo Bill. Beväpnad måste man vara för att fylla upp rollen som dessa hjältar och åtskilliga är de pilbågar jag tillverkat. Hassel dög rätt bra, men den bästa bågen gjorde jag av en enbuske – oerhört seg och spänstig. En pil av hasselskott, försedd med en hönsfjäder för styrning och en smidd spik som spets blev ett dödligt vapen för diverse smådjur som vattensorkar, ekorrar och småfåglar.

Skjutvapen som gällde
När det gällde Buffalo Bill och andra tysta och starka män från The Wild West var det förstås skjutvapen som gällde. Luftgevär fanns ju att tillgå och skam till sägandes har jag haft ihjäl rätt många småfåglar med hjälp av 4,5 millimeters Diabolokulor.
Men hur det nu var så smällde ju luftgeväret inte så högt. Riktiga eldvapen var hett eftertraktade, men svåra att få tag i. En grannpojke i övre tonåren kunde ibland ”låna” sin fars salongsgevär och då gick vi på jakt i skogsdungen där råkorna häckade. På vårkanten när ungarna kravlade upp på bokanten för att snart ta språnget ut i livet hände det att vi satte stopp för de planerna med våra blykulor i kaliber 22. Men det var bara ytterst sällsynt som jag fick chansen att skjuta med en riktig bössa.

Lika lång som jag
Inte så långt hemifrån fanns en skjutbana där ”gubbar” i olika åldrar låg och sköt med Mausergevär på tavlor. Vi grabbar slog våra lovar kring banan och en vacker dag frågade en av gubbarna om vi ville prova på? Om vi ville… Jag fick låna en Mauser M96, som med sina 126 centimeter var nästan lika lång som jag, och fick en kort instruktion i hur man laddade och tryckte av.
Efter bara någon månad var vi medlemmar i skytteföreningen, deltog regelbundet i mindre tävlingar och vann också en del priser. Då var det ju på sin plats att vi fick låna hem gevären för att bättre bekanta oss med dem, tyckte någon av gubbarna och så kom det sig att två 12-åringar smög omkring i skogen, beväpnade med Mausergevär och övningsammunition. Vi sköt till måls och vi sköt mot kråkor och råkor. Om vi träffade minns jag inte – men jag kan fortfarande bli kallsvettig vid tanken på vad som kunde ha hänt.

Helt livsfarligt
Förutom att bössorna (samma modell som armén använde) var ohanterliga och att det lätt kunde bli ett vådaskott var naturligtvis eldgivningen upp mot träden helt livsfarlig. En 6,5 millimeters helmantlad kula går flera kilometer och är fortfarande dödligt farlig när den slår ner. Som vuxen jägare avlossar jag aldrig ett skott om jag inte är säker på att jag har marken som kulfång bakom det jag skjuter på.
Vi grabbar tänkte inte ens tanken att kulan slog ner någonstans och vi kan kanske förlåtas för vårt barnsliga oförstånd. Men gubbarna på skjutbanan! Hur tänkte de när de lånade ut livsfarliga gevär till 12-åringar?

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Jakt, Natur och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s