Rädda för förändring

Har varit på bilsemester i Tyskland och blivit lite irriterad på att många tyska bilister kör utan lyse på dagtid. Det fick mig att tänka på vilket herrans ståhej det var när halvljuslagen infördes i Sverige. Massor av löjliga motargument – som bara bottnade i människors rädsla för förändringar.

Efter andra världskrigets slut ökade antalet privatbilar snabbt i Sverige – och i takt därmed antalet bilolyckor. På 1950-talet började biltillverkare, forskare och myndigheter att fundera över hur man skulle kunna bryta den brant uppåtgående olyckskurvan. Resultatet blev under de följande årtiondena ett flertal lagar som skulle komma att förbättra trafiksäkerheten radikalt. De som kom att betyda mest var halvljuslagen 1977 och bilbälteslagen från 1975 och 1988.

Tekniska argument
Halvljuslagen mötte starkt motstånd från allmänheten när den infördes. Motargumenten var framförallt av teknisk natur:
”Generatorn orkar inte med. Batteriet kommer att laddas ur.”
”Glödlamporna tar slut på några månader. Det blir dyrt att byta lampor hela tiden”.
Men det fanns också de som ansåg lagen trafikfarlig:
”Du kommer med solen i ryggen och möter en bil med lyset tänt på ett backkrön. Du kommer att bli bländad och köra i diket.”
Det var naturligtvis nonsens och även de tekniska argumenten saknade relevans. Visserligen hade lite äldre bilar dåliga elsystem, men de höll på att mönstras ut vid den här tiden. Mina gamla folkvagnar från 50- och 60-talen hade sex volts elsystem med en klen likströmsgenerator som laddare. Det var sant att den inte riktigt orkade ladda batteriet om man hade alla strömförbrukare på, men det var 15-20 år gamla bilar som var på väg till skroten. De flesta personbilarna fick 12 volts växelströmsgeneratorer under 1960-talet.

Livsfarliga bilbälten
Argumenten var lika ihåliga när bilbälteslagen infördes vid samma tid. 1975 kom lagen om att man måste använda bilbälte i framsätet och 1988 utökades den till att även gälla passagerare i baksätet.
Jag kan minns fortfarande konservativa gubbar ur föräldragenerationen som spådde att bilbältena skulle bli vår död.
”Du åker av vägen och bilen börjar brinna. Hur kul är det då att sitta fastlåst i ett bälte och inte kunna komma loss?”.
”Om bilen voltar är det bättre att kastas ur bilen än att sitta fastspänd och krossas av bilen”.
Det var som sagt nonsens och snart bevisade verkligheten hur fel gubbarna hade haft. Lagarna fick olyckskurvorna i Sverige att vända brant nedåt. Den positiva utvecklingen var så pass påtaglig att allt fler andra länder tog efter. I dag är det många länder, framförallt i Europa, som har lagar om att man ska vara fastspänd när man åker bil och lagar om minst halvljus (eller mostvarande) vid färd. Men det där med halvljus har dom, som sagt, inte hajat i Tyskland.

Annonser
Det här inlägget postades i Trafik och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s