När jag ölade med en mördare

Att sitta och dricka öl med en narkotikapåverkad mördare låter ju lite ruggigt – men jag blev faktiskt inte rädd. Kanske för att jag inte trodde honom när han försäkrade att han var en känd och flerfaldigt dömd våldsman.

Som jag tidigare berättat fick jag jobb som nattredaktör på Sydöstran i Karlskrona i slutet av 1970-talet. Jag flyttade upp i oktober, men familjen hade en del att avveckla i Ystad och skulle komma efter vid nyår. Under dessa ”ungkarlsmånader” skulle jag tillfälligt bo i en liten enrumslägenhet i Marieberg. Föga visste jag om Karlskrona och absolut inte att detta bostadsområde hade ett gediget dåligt rykte som tillhåll för diverse missbrukare.
Jag hade fått hyra en liten enrummare med pentry. Den låg på bottenvåningen och hade dessutom en liten altan. Eftersom jag rökte ganska friskt på den tiden så satt jag ofta med altandörren öppen på kvällarna. En kväll stod det plötsligt en ung man i dörröppningen och undrade om jag kunde bjuda på en cigarett. Snål har jag aldrig varit och sällan sagt nej till en medberoende nikotinist, så det var klart att han fick en cigarett.

Narkotikapåverkad
Han presenterade sig som Björn och slog sig ner på sängen, eftersom det inte fanns några andra stolar än den jag satt i. På den tiden hade jag inte sett så mycket av världens elände, annars hade jag kanske lagt märke till de orimligt stora pupillerna och det något stirriga sättet. Karln var ordentligt narkotikapåverkad, men det funderade jag inte så mycket över. I stället bjöd jag honom på en öl och han började berätta om sig själv. Eller nja, snarare skrodera…
Det dröjde inte lång stund förrän jag fått veta att jag satt och ölade tillsammans med en man som hade varit kriminell sedan han hoppade av högstadiet, som missbrukade allt som fanns att missbruka och som suttit på kåken flera omgångar. Ja, han hade till och med suttit inne för mord. Fast efter lite betänketid korrigerade han det till dråp, annars skulle han knappast varit på fri fot.

Bara håll med
Jag sa jaha och nähä och höll med om det mesta. Ett knep som jag lärde mig av min förste chef på YA-sporten, Leif Linné. ”Om dom blir tjatiga så bara håll med, så tröttnar dom snart”, var Leifs filosofi.
Sedan Björn fått berätta om sitt hemska liv tackade han för ölen, det halva paket cigaretter han rökt upp och gick ut samma väg som han kommit.
Jag tänkte väl att det där var en gosse med livlig fantasi, även om han förmodligen inte var helt och hållet rättskaffens. Fast jag måste erkänna att det skakade till lite dagen efter när jag kollade upp historien med Sydöstrans kriminalreporter, som förresten också hette Björn och därtill kände ”min” Björn sedan gammalt. Tyvärr var det alldeles sant det han berättat. Till och med att han slagit ihjäl en människa och suttit några år på kåken för det…

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Media och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s