Det går lika bra med sovsäckssnöre

Medan kvicksilverpelaren, sakta men säkert, kravlar sig upp mot 30-gradersstrecket känns det nästan skönt att tänka på den regniga oktoberdag när Mercedes och jag fick uppleva en riktigt spännande kväll.

Den gamla Mercan hade varit avställd något år, inklämd i garaget på sommartorpet i Attarp. Vi bodde i centrala Ystad, granne med Ystads Allehanda och vi behövde inte mer än en bil. (Jag hade två minuters gångväg till jobbet).
Men så fick jag jobb i Karlskrona och skulle flytta upp och börja någon månad innan resten av familjen kunde följa efter. Vi behövde, åtminstone tillfälligt, en bil till och Mercan plockades fram ur garaget. Vilan hade inte bekommit den gamla damen riktigt väl. När jag körde henne till Ystad visade det sig att hon börjat bli lite inkontinent – vattenpumpen läckte. Det blev färd till skroten och inköp av en begagnad pump. Så hade Bilprovningen lite synpunkter på att bromsrören var rostiga, så det blev en del skruvande innan Mercan var redo för vägarna igen.

Regntung oktoberdag
En regntung oktoberdag packade jag in vad jag kunde behöva för att klara livets nödtorft innan familjen flyttade upp. Jag skulle bo i en liten enrummare i Marieberg några månader, vilket skulle bli ganska spännande – men det ska jag berätta en annan gång.
Jag gav mig iväg framåt kvällen och det gick bra ända tills jag passerat Bräkne Hoby och var nästan framme i Ronneby. Då, utan någon som helst förvarning, tändes plötsligt laddningslampan. Regnet vräkte ner och dämpade eventuella oljud som kunde varnat mej.

Mitt eget fel
På den tiden, därtill nödd och tvungen, skruvade jag rätt mycket med bilar och behövde inte lång stund för att räkna ut vad som hänt. Och, vad värre var, att det var mitt eget fel…
Sextiotals-Mercorna hade en vattenpump där rotorn gick i ett oljebad. Det var med andra ord viktigt att se till så att man fyllt på olja i den. Det hade jag naturligtvis missat när jag skruvat dit vattenpumpen jag köpt på skroten. Nu hade den gått torr och kärvat ihop. Kilremmen som drev både den och generatorn hade slirat, snabbt blivit överhettad och smällt av.
På den tiden hade de flesta bilister, så även jag, en flaska olja liggande i bagagerummet – utifall att. Den kom väl till pass och med lite rickande och trixande lyckades jag få loss vattenpumpen så att den gick runt igen. Lite olja i pumpen och så skulle vi nog ta oss till Karlskrona – om jag hade haft en fläktrem. Det hade jag förstås inte, så goda råd var dyra. En inventering av bagaget visade att sovsäcksfodralet var försett med ett rätt kraftigt snöre. Jag lindade runt remskivorna, drog åt så hårt jag kunde och startade motorn så försiktigt. Jodå, det gick runt, vattenpumpen matade på, motorn kokade inte, generatorn laddade och jag kunde ta mig de få kilometerna in till en kvällsöppen mack i Ronneby.
Där fick jag tag i en fläktrem som passade, kunde stå under ett skärmtak och skruva dit den och bara någon timma försenad anlände jag till Karlskrona och mitt lilla hyresrum.
Jag letade rätt på torra kläder i packningen, men resten av grejorna fick ligga kvar i bilen tills dagen därpå. Sovsäckssnöret blev aldrig sig självt igen, men min händiga dotter virkade raskt ett nytt snöre som tjänade troget under många år.

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Trafik och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s