Mina äventyr med Frau Mercedes

Vi har haft drygt 30 olika bilar i familjen. En del minns man knappt, andra har gjort starka intryck. Flest minnen har jag från den yviga, gråa Mercedesen.

Det var häromdagen som jag läste en tidningsnotis om en obromsad bil som hade ”rymt” och ställt till med en mindre trafikolycka. Det fick mig att tänka på när samma sak hände mej och som kunde fått rubriken: ”Mercan som försvann”.
Men när jag tänkte vidare på saken kom jag fram till att alla äventyr som vi var med om tillsammans, Frau Mercedes och jag, knappast ryms i en bloggpost, så vi får nog ta det lite pö om pö.

Mötet på YA:s gård
Vi träffades första gången en kväll på Ystads Allehandas gårdsplan. Jag tror det var på höstkanten, men det är jag inte säker på. Däremot är jag rätt säker på att det måste ha varit i mitten på 1970-talet. Jag hade återvänt till Ystads Allehanda, efter en utflykt till Helsingborg och Nordvästra Skånes Tidningar och den här kvällen satt jag som nattredaktör, när ett förhållandevis muntert gäng intog redaktionen. Jag minns inte alla, men i sällskapet fanns i alla fall Pelle Thörnberg och Ingrid Törnqvist, båda sedermera kända från teve. De hade kommit med bil och skälet var att Ingrid skulle göra sin praktiktermin på YA.
Bilresan hade dock inte varit problemfri. Någonstans hade bromsarna på den gamla Mercedesen börjat svikta och en undersökning gav vid handen att ”bromsoljan” var slut i behållaren. Någon mindre bilkunnig föreslog att man skulle fylla på med den motorolja som fanns liggande i skuffen. Olja som olja, liksom…
Nu funkar det inte riktigt så. Motorolja löser upp packningar och tätningar i bromssystemet så den gjorde bara skadan värre. Det var med möda, försiktighet och handbroms sällskapet tog sig fram till Ystad.

Percy köpte bilen
Bilen stod parkerad på YA:s gård och eftersom jag var god vän med en bilmekaniker lovade jag att försöka ordna saken. Dagen efter pratade jag med Percy, som efter en undersökning konstaterade att motoroljan hade fördärvat så mycket att det handlade om en total bromsrenovering, till en ganska avsevärd kostnad. Jag har för mig att det var Ingrid som ägde bilen och som fattig student hade hon inte riktigt budget för sådana utsvävningar.
Percy var emellertid en gentleman, så han köpte Mercan för en hygglig peng och bogserade ut den till sin verkstad i Glemmingebro, där han pulade med den på lediga stunder. Senare skulle jag komma att köpa bilen av honom – men det får, som sagt, bli en annan historia.

Fotnot: Mercedes är ju ett kvinnonamn och man kan tycka att det är lite förvånande att denna ganska manliga och tyska bil fått detta namn. Förklaringen är att när Daimler och Benz slog sina påsar ihop och började tillverka bilar på 1910-talet skulle den gemensamma produkten ha ett namn. Daimler dammade då av namnet Mercedes, en racerbil som han tidigare tillverkat och döpt efter dottern till en av sina försäljare, Emil Jellinek. Kan ju varit så att herr Daimler var lite förtjust i Mercedes.

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Trafik och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s