I dag finns musiken överallt

Hustrun och jag diskuterar inköp av en klockradio till campern. En sak som vi är helt överens om är att den ska ha en Iphone-docka. Med Spotify på telefonen har man ju tillgång till praktiskt taget all musik, var man än befinner sig.
Häromdagen lade jag till The Dixie Cups gamla hit Iko, iko i en av mina spellistor på Spotify. Den rytmiska låten gav minnet en flashback, tillbaka till mitt hyresrum under takåsarna på Långgatan i Ystad. Jag hade nyss börjat min volontärtjänst på Ystads Allehanda, så året bör ha varit 1965, eller möjligen -66.

Inspelning via mikrofon
Jag har ju tidigare skrivit om hur musiken på den tiden var allt annat än lättillgänglig, så de som tycker att jag upprepar mig kan sluta att läsa här. Skivspelare och skivor var dyra saker som inte riktigt rymdes i den magra praktikantbudgeten. Jag hade en transistorradio och en liten bandspelare som jag köpt på avbetalning. Radion saknade dock alla utgångar, så det blev till att spela in via mikrofon. Ljudkvaliteten blev därefter, men uppväxta med stenkakor och radiogrammofoner med tung pick-up hade vi inte så stora krav.
Nu var det där med tystnad oftast inget stort problem. Jag bodde ensam och inspelningarna skedde mest på nätterna, sedan jag slutat jobba vid tvåtiden. Så bandspelaren stod med inspelningsknappen intryckt, pausknappen nere och så intogs högsta reaktionsberedskap. När nattprataren annonserade på något man ville ha så var det full fart fram till maskineriet och så upp med pausknappen i rätt ögonblick. Det var den här inspelningstekniken som hos många av mina jämnåriga grundlade ett livslångt hat mot radiopratare som snackar in i introt…

iko, ikoIko, iko för första gången

Det var en sådan natt jag hörde Iko, iko för första gången. Eftersom jag inte visste att jag gillade den blev den inte inspelad – och sedan försvann den under horisonten. Jag hörde den någon enstaka gång, men aldrig när jag var i ”inspelningsläge”.
Trettio år senare dök låten upp igen, sedan The Dixie Cups gjort en ny version i disco-tempo. Men det var inte alls samma känsla och jag är glad att jag nu fått tag i originalversionen. Den kom till av en slump när tjejerna i Dixie Cups under en inspelningspaus i New York började sjunga den gamla sången som de lärt av sin farmor. Enda kompet var en trummis som bankade på några askfat i studion. Producenten blev förtjust, satte igång inspelningsmaskinerna och så var en världshit född.
Bloggläsare som har Spotify kan lyssna på låten via den här länken.

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Musik och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s