Mustang – bildrömmar i galopp

Hörde på radion att det är 50 år sedan Mustangen föddes. En remarkabel händelse i bilvärlden och en mycket stor nyhet för en motorintresserad 16-åring i Tomelilla.
Jag kan tydligt minnas känslan när jag upptäckte bilen på avstånd:
”Vad är det för något? En sådan bil har jag aldrig sett”.

En mycket lång moturhuv präglade den ursprungliga Mustangen.

En mycket lång moturhuv präglade den ursprungliga Mustangen.

På väg hem från skolan, på Tomelillas snabbaste moped, kunde jag välja mellan Gustavsgatan eller Nygatan, två gator som går på ömse sidor om det som då var Marknadstorget. Det var ungefär lika lång väg, hur jag än valde och den här dagen hade jag valt Gustavsgatan, när jag på andra sidan Marknadstorget fick syn på den – BILEN!
Det blev en tvär kursomläggning och sedan stod jag en lång stund, antagligen med hängande haka och betraktade underverket. Ford Mustang lanserades på våren 1964 och redan på hösten hade alltså ett exemplar av världssuccén hittat till Tomelilla. För en världssuccé var det.

Billig och sportig
Det var den legendariske bildirektören Lee Iacocca som hade uppfunnit bilen – en för amerikanske förhållanden ganska liten, billig och sportig bil, med mycket motor under den långa huven. Motorhuven behövde vara lång, dels för designens skull, men också för att ge plats åt den långa, raka sexan som var det vanligaste motoralternativet. Man kunde få den med V8 också, men åtminstone i början föredrog nog de flesta sexan, inte minst av ekonomiska skäl. I sitt grundutförande var nämligen Mustang en billig bil.
För oss i Europa var det något helt nytt. Vi var vana vid att sportbilar var små, nätta och lätta. Deras fartegenskaper kom sig främst av få kilon per hästkraft och de gick att köra fort, tack vare bra vägegenskaper. Det var bilar som brittiska MG och Triumph, tyska Porsche och italienska Alfa Romeo.

Sålde miljonupplagor
Ford Mustang blev en dundrande succé och sålde i miljonupplagor innan konkurrenterna hunnit ut startgroparna. Några år sedan kom GM-koncernens svar i form av Chevrolet Camaro och Chrysler släppte loss Plymouth Barracuda. Men att ta in Mustangens försprång var ingen lätt uppgift. De följande åren utvecklades i stället till en kamp om allt flera hästkrafter, allt häftigare utrustning och allt större och bulligare karosser.

Hängde inte med i svängarna
Men en sak klarade amerikanerna inte av – att bygga bilar med vettiga vägegenskaper. De amerikanske sportbilarna dök förstås ganska snart upp på tävlingsbanorna, men trots många hundratals hästkrafter hade de svårt att hävda sig, åtminstone på de lite knixigare banorna. Det är en sak att åka fort på raksträckorna, en annan att ta sig igenom en chikan eller en 90-graderskurva. Jag har själv sett hur Porschar visat bakluckan för horden av hästkraftstinna Camaro på Ring Knutstorp.
Den där speciella dagen, på Nygatan i Tomelilla, bestämde jag att en Mustang skulle jag ha. Det blev inte så – för när jag väl fick de ekonomiska möjligheterna att realisera ett sådant bilköp hade jag hunnit tappa intresset för den typen av bilar.

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Trafik och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s