Visst kan man tävla i betgallring

Kan man tävla i allting? Den frågan dök upp häromkvällen när vi på tv-apparaten skådade en man som tävlade i att fläta häckar. Tanken ledde förstås vidare till när jag själv tävlade i betgallring…

Den slitna tårtspaden är vunnen i ädel tävlan.

Den slitna tårtspaden är vunnen i ädel tävlan.

Alla som någon gång bjudits på tårta hemma hos oss har förstås hört historien, som alltid ackompanjerar den slitna tårtspaden. Husets barn har hört den så många gånger att de får något flackande i blicken när tårtspaden läggs fram och husfadern harklar sig. Den är alltså vunnen i en betgallringstävling – ett bevis så gott som något att det går att tävla i vad som helst.
Jag var nog inte mer än nio-tio år gammal när JUF (Jordbrukarnas Ungdomsförbund, sedermera 4H) kallade till betgallringstävling i Spjutstorp. Skolbarn från alla tre byskolorna i Onslunda kommun infann sig för att tävla i den svåra konsten att gallra betor. Eftersom jag växte upp på ett litet småbruk hade jag redan vid det laget hunnit skaffa en ganska gedigen erfarenhet av hur man skilde ogräset från de späda betorna och såg till så att det blev lagom långt avstånd mellan plantorna.
På den här tiden hade man ännu inte uppfunnit såmaskiner som sådde fröna ett och ett, med långa mellanrum, utan de rann ut i en tämligen jämn ström. Det var alltså åtskilliga betplantor som skulle tas bort, tillsammans med ogräset och så skulle det vara rätt avstånd till nästa planta, det vill säga ungefär lika långt som den kortskaftade hacka man använde för ändamålet.
När vi gallrat varsin rad gick en rad allvarliga farbröder längs raderna och satte poäng, på jämnhet och hur fritt från ogräs det var. Jag tror också att farten var med i bedömningen.

Unge herr Andersson i betfältet.

Unge herr Andersson i betfältet.

Tvåa i tävlingen
Vad som avgjorde till min fördel vet jag inte, men jag kom i alla fall tvåa i tävlingen. Vann gjorde en tjej som hette Saga Andersson och tillsammans med den som kom trea, fick vi åka till någon sorts distriktsfinal någon vecka senare i Fågeltofta. Där var emellertid marken mycket stenigare än vad vi vara vana vid och ingen av oss lyckades placera oss i prislistan. Men andraplatsen i kommunmästerskapet hade i alla fall gett mig ett minne och en tårtspade för livet.
Betgallringstävlingen är ett gott bevis för att det går att tävla i det mesta. Andra lantbruksanknutna tävlingar är ju till exempel plöjningstävlan, förr med hästar framför plogen och numera med traktor. Detta var så pass vanligt att det till och med resulterade i en schlager av Ulf Peder Olrog; ”Resultat av plöjningstävlan”, insjungen av den oförliknelige Åke Grönberg.

Stor sport i Wales
Anledningen till dessa funderingar var att vi i onsdags tittade på favoritprogrammet 100 procent bonde. Bonden ifråga hade den här gången tagit sig till Wales, där han av en riktig expert fick lära sig att fläta snygga häckar som inhägnader till kreaturen. Mannen ifråga var så duktig att han under det senaste halvåret vunnit två av de fyra häckflätningstävlingar han ställt upp i. Fyra tävlingar på ett halvår – häckflätningen måste vara en riktig folksport i Wales.

Annonser
Det här inlägget postades i Familj och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s