Stormar vi minns 1: Oktoberstormen 1967

I Stora Herrestad såg vi några nedblåsta takpannor på vägen, men det var väl först när vi kom in på Dragongatan i Ystad som vi började fatta hur mycket det blåste. Gatan blockerades av flera stora, kullfallna träd.
När man börjar tala om den hårda stormen 1967 brukar folk ofta protestera och säga att ”det var väl 1969?”. Nej, det var 1967 – men i Sverige drabbades stormen i stort sett Skåne, medan höststormen 1969 slog till lite längre norrut, från Göteborg och in mot norra Götaland. Därför är det mest vi som bodde, eller hade vår gärning, i Skåne som kommer ihåg 1967-stormen.

Kortvarig men intensiv
Det var en mycket kortvarig, men intensiv, storm som drog in på kvällen den 17 oktober. Från en ganska beskedlig styrka ökade vinden under några få timmar till orkan i Skåne, Halland och södra Småland. Själv gjorde jag lumpen i Ystad och fick verkligen närkontakt med stormen. Vår pluton fick avbryta övningen ute i Sandskogen när stormbyar började fälla furor kring oss.
På den tiden hade mitt intresse för meteorologi ännu inte blommat ut och därför lät jag inte den tilltagande stormen ändra mina planer för kvällen. Tillsammans med kompisen Glenn hade jag planerat att åka till Tomelilla för att hälsa på min flickvän. Det gjorde jag och det var först på återvägen till Ystad som vi märkte att det börjat blåsa rejält. Det var kämpigt att hålla den vindkänsliga folkabubblan kvar på vägen.
Eftersom det här hände på stenåldern fanns det fortfarande regler för hur värnpliktiga soldater skulle uppföra sig. En av dessa regler var att vi skulle vara inne på regementet före klockan tio på kvällen. Så strax före tio tog vi en omväg till regementet och stannade till vid kasernvakten. För en förbluffad vaktpost berättade vi att det fallit flera stora träd över Dragongatan och framkastade att de kanske borde larma polis eller brandkår. Vakten stirrade på oss som om vi kom från en främmande planet och undrade så småningom om vi inte var riktigt kloka. Det var ju full storm ute och alla vettiga människor höll sig inomhus. Nedblåsta träd var legio.

Rekord för medelvind
I SMHI-diagram kan man utläsa hur snabbt vinden ökade i Ystad den här kvällen. Vid halvsextiden på kvällen, alltså när vi lämnade Ystad blåste det ungefär 12 m/sek. Fyra timmar senare, när vi återvände, hade vinden ökat till 34 m/sek – alltså orkan! Detta var medelvinden och i byarna blåste det mycket mera. Det noterades också ett rekord under kvällen. På Ölands södra grund uppmättes 40 m/sek i medelvind. Det är den högsta medelvind som uppmätts utanför fjällkedjan.

Sandskogen blåste omkull
Vinden kulminerade strax före midnatt och avtog sedan mycket snabbt. När reveljen väckte oss på morgonen var det nästan vindstilla, men när vi kom ut kunde vi konstatera att det som tidigare varit Sandskogen nu var ett plockepinn av gigantiska mått. Redan vid morgonuppställningen gjordes det klart att för ett bra tag framöver blev det skogsarbete i stället för militärövningar för bassarna på P7.

Fotnot: Ystads Sandskog består i huvudsak av tall som planterades av stadens borgare på 1800-talet för att hindra sandflykt och erosion. Sandskogen utvecklades ganska snabbt till ett betydande friluftsområde, med mängder av små fritidsstugor. Den utgjorde även ett utmärkt övningsområde för det intilliggande regementet.

Annonser
Det här inlägget postades i Ingen kategori, Väder och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s