Korrekturläsaren är död

Förmodligen sitter Gudrun på en molnkant och gråter stilla tårar när hon läser dagens tidning. Alla korrekturläsare är döda och det vimlar av sakfel, stavfel, språkfel och rena dumheter i tidningarna.
Gudrun var korrekturläsare på Ystads Allehanda när undertecknad, då en blyg 17-åring, började som volontär på tidningen. Det ingick i min utbildning till journalist att läsa korrektur och med speciell värme minns jag motläsningen av Penninglotteriet. Det fanns inga datorer på den tiden och det innebar att en levande människa hade suttit och knappat in alla siffrorna. Tiotusentals siffror, där inte en enda fick vara fel. Därför läste man emot, d v s en läste från originalet och den andre kollade rad för rad. Efter en sån pärs behövde man inte räkna får för att somna på kvällen!
Gudrun och hennes kollegor hade koll – stenkoll. Det var inte många felaktiga kommatecken som slank igenom där inte! På den tiden satte alla, från redaktionschefen till den unge volontären, en ära i att tidningen skulle var felfri. Ingenting hamnade i tryck innan det passerat minst fem par ögon; reporterns, redaktionssekreterarens/nattredaktörens, korrekturläsarens, sättarens och ombrytarens.
Sådär fortsatte det under de första 20 åren av min tidningskarriär. I början av 1980-talet hade jag blivit nattchef på Sydöstran i Karlskrona. Datortekniken hade gjort sitt intåg och det behövdes inte lika många typografer längre. En del av dem hade därför omskolats till korrekturläsare. Speciellt minns jag Ekenstam (?). Jag minns mannen, men är osäker på namnet. Han var en konstförvant av gamla skolan, med vit skjorta och väst som tjänsteuniform. En ovanligt stressig kväll stod han i dörren in till centralredaktionen, höll upp ett korrekturavdrag, harklade sig och sade:
– Ursäkta redaktörn, men visst menar han Tolkien?
Naturligtvis hade den gamle, beläste typografen rätt. Jag hade skrivit en ”puff” om en teaterföreställning och råkat ange Tolstoj som författare. Löjligt fel förstås och helt och hållet ett resultat av att fingrarna hos en stressad nattredaktör ibland rör sig fortare än hjärnan hos densamme. Men jag tackade den gamle typografen hjärtligt och andades djupt. Gud, vad pinsamt om det slunkit igenom…
Några år senare försvann korrekturläsarna även från Sydöstran och numera är det mycket tidningstext som åker raka vägen från reporterns fingrar ut på webben, eller till och med rakt till trycket. Ingen kollar och därför blir misstagen legio. Jag är ingen samlare av tidningsgrodor, men snubblar allt oftare över de små rara djuren. Här nedan några av de som hamnat under mina allt tröttare ögon de senaste veckorna:

  • ”Efter att ha misshandlat de förbipasserande kvinnorna anlände polis till platsen…” (Skånskan).
  • ”Grundat fartyg drogs bort” (Skånskan).
  • ”Berövades på drömdebuten”. (aftonbladet.se)
  • ”Han är rent vetenskapligt sätt Sveriges bästa fotbollsspelare.” (expressen.se
  • ”Vi försöker så gått det går…” (Jaktjournalen).
Annonser
Det här inlägget postades i Språk och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s