Wienresa och frysboxar

Så lägrade sig åter lugnet över Yttersta gränsen, sedan Simone blåst ut över Östersjön och tonat bort över Baltikum. Efter sig lämnade den temperamentfulla damen bland annat nedblåsta träd, avslitna elledningar och en viss förvirring hos oss som skulle ut och resa…

Här ute på bonnalandet är vi rätt vana vid och rätt väl rustade för busväder. Vi har vedspis, många ficklampor och stearinljus. Vi tappar upp vatten och har en stor badtunna att ösa ur till toalettspolning. Den här gången var det väl egentligen bara tre saker som bekymrade oss; strömlösa frysboxar, strejkande telefoner och stoppad tågtrafik.
Värsta problemet var frysboxarna, fyllda med tiotals kilo viltkött och färdiglagade rätter. Näst värst var att möjligheten att lösa det problemet begränsades av utslagna telefoner. Hur ringer man och ber folk komma och tömma ens frysbox när man inte har telefon?

Plocke-pinn i skogen – och under alltihop ligger elledningarna som förser oss med ström...

Plocke-pinn i skogen – och under alltihop ligger elledningarna som förser oss med ström…

Nåväl, efter en del grubblande under den strömlösa måndagskvällen blev det en liten rekognosceringstur under tisdagsförmiddagen. Dels för att hitta något ställe med mobiltäckning, dels för att besiktiga elledningarna. Mobiltäckningen behövdes för att kolla om vi kunde ta tåget till Kastrup för vidare befordran till Wien. (En sedan länge bokad höstresa som skulle anträdas på tisdagseftermiddagen.) Rundturen gav besked om att tåget skulle gå (det blev det ändring på senare under dagen) och att det såg värre ut med elledningarna än någon kunnat föreställa sig.
Jag har sagt det förut och det förtjänar att upprepas: goda och välutrustade grannar är guld värda när man bor på landet. Ett kort besök hos familjen Åkesson avslöjade att de hade fått igång det traktordrivna elverket – och att de hade plats över i en av sina frysboxar! Så efter en snabbtransport av fem kassar frysvaror kunde vi i lugn och ro ta bilen till Malmö. Ett av de första tåg som gick efter stormen hade nämligen passat på att riva ner en kontaktledning och orsaka ett omfattande tågstopp mellan Eslöv och Lund.
Vi kom i god tid till Kastrup, planet avgick punktligt och klockan sju på kvällen landade vi i Wien, där vi genast fick ett sms från äldsta dottern som kollat upp läget på hemmafronten och konstaterat att strömmen kommit tillbaka.
Med tanke på kaoset med mängder av omkullvräkta träd och sönderslagna elstolpar måste linjearbetarna ha gjort ett heroiskt arbete som lyckades ge oss strömmen tillbaka efter cirka 24 timmars avbrott. Så det var kanske onödigt att transportera runt våra frysvaror? Ja, kanske – men det är svårt att spå, särskilt om framtiden. Lika svårt är det att veta om man ska investera i ett litet dieseldrivet elverk. Det är mycket pengar att lägga ut på något som man kanske aldrig behöver använda…

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Natur, Väder och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Wienresa och frysboxar

  1. Ulrika skriver:

    Tack för trevlig läsning!
    Ulrika i Östraby

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s