Rim och ramsor

Just nu är skolan på tapeten i många olika sammanhang – och det diskuteras om man tappat bort något väsentligt: att barnen lämpligen ska lära sig något. I det sammanhanget skulle jag vilja slå ett slag för en suverän inlärningsmetod: rim och ramsor

Det finns dom som säger att skolan var mycket bättre förr och enligt uppgift har vår utbildningsminister en stor backspegel, men repig vindruta…
Jag håller inte med om att skolan var bättre förr. Inte för alla i varje fall. De som hade det lite svårt med bokstäverna, taskiga hemförhållanden eller lite sen utveckling hade det sannerligen inte lätt. De blev ofta både hånade, mobbade och straffade av såväl skolkompisar som av lärare och andra vuxna!
För de, som likhet med bloggaren, hade lätt för att lära sig fanns det däremot mycket att hämta. Skolan var extremt kunskapsintriktad och vi lärde oss mängder av saker om allting. Somt som vi hade nytta av, annat som möjligen var kul att kunna och rätt mycket som var helt meningslöst. Visst kan jag rabbla: Ruben, Simon, Levi, Juda… men om man nu inte är djupt involverad i den judiska historien kanske man inte bryr sig så mycket om att Jacobs söner blev stamfäder till de tolv judiska stammarna.
Namnen på Jacobs söner skulle man helt enkelt lära sig utantill, men mycket annat lärde man sig via rim och ramsor. Nästan alla i min generation kan ramsan ”Laga ni, äta vi” och därmed vet vi att Hallands floder från söder till norr heter Lagan, Nissan, Ätran och Viskan. En del vänder på ramsan och säger ”Vi äta, ni laga” och det kan väl gå på ett ut, även om det låter mera kommandoaktigt.
Själv brukar jag briljera med ”Gustav sade, hunden Nicke kostar pengar”, vilket var ett fenomenalt sätt att lära sig namnen på Mellanamerikas stater; Guatemala, Salvador, Honduras, Nicaragua, Costa Rica och Panama. Ramsan har sedermera utökats till ”Gustav Bengtsson sade…” eftersom staten Belize tillkommit sedan den avlägnsa tid när jag gladde fröken med min förmåga att lära utantill.
”Januari börjar året, februari kommer näst, mars, april har knopp i håret…” som också kan sjungas till Beethovens nia, numera känd som Europahymnen, är ett litet praktiskt stycke för att hålla ordning på kalendern. Därvid har man även nytta av ”30 dagar har november, april, juni och september, februari 28 allén, alla de övriga 31”. I den kategorin får man nog inordna den ganska sent inhämtade kunskapen att när man ställer FRAM utemöblerna är det också dags att ställa FRAM klockan. En liten påminnelseregel för att skruva på rätt håll på klockan när det blir sommartid.
Om man skruvar på fel håll kan det ju bli ganska tokigt som det blev när bloggisten en gång åkt till Åland för att fiska. Det blev en ganska glad kväll med fiskekompisarna och när det slutligen blev dags att krypa till kojs uppdagades vissa problem med att ställa in den medhavda väckarklockan. Vi var ju i Finland och det skiljer en timma mot vår nationella tid. Men på vilket håll skulle vi skruva klockan..? Vi skulle upp redan klockan sex för att fara ut och fiska och trots intensiva överläggningar med rumskompisen kom vi ner till en mycket öde frukostmatsal klockan fyra på morgonen. Tyckte väl att det blev väldigt lite sömn…

Annonser
Det här inlägget postades i Familj och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s