Spisar jag mött 7: Vikingen

Till min egen, och förmodligen äver läsarnas, lättnad har jag kommit fram till sista avsnittet i serien om spisar. Vi är äntligen framme vid den spis som just nu värmer upp Torpet – en modern Viking.

I samband med vår senaste köksrenovering, (Ja, det har blivit några stycken…) bytte vi ut den gamla Husqvarnan mot en modern köksspis. Det var väl egentligen inget större fel på Husqvarnan, mer än att hällen var skev, vissa delar var sönderbrända, brännleran var borta och den läckte både här och där. Den hade alltså vissa likheter med den tidigare beskrivna spisen i Lund. Spisen fanns där när vi köpte Torpet och med lite knep och knåp gick det att elda i den – men bra gick det inte.

Det nya spisen på plats – och det kan man förstås fira med ett glas champagne.

Det nya spisen på plats – och det kan man förstås fira med ett glas champagne.

Så när vi skulle bygga om köket, för att få bättre kontakt mellan ”matlagningsdelen” och det parti där spisen står så blev det en ny spis. Broschyrer studerades, studiebesök gjordes och till slut fastnade vi för en spis med det stolta namnet Viking. Trots namnet alls icke svensk, utan tillverkad i Österrike.
Den gamla Husqvarnan var ett tungt åbäke i gjutjärn. Det blev vinkelslip, kapning och utbärning bit för bit. Den nya är byggd av stålplåt, men magasinerar ändå bra med värme tack vare att såväl eldstad som ugn är inklädda med täljstensplattor. Dessutom styrs förbränningen av ett automatiskt spjällsystem som hela tiden ser till så att tilluften är lagom för en ren och sotfri förbränning. Rökgaserna leds naturligtvis runt i spisen för att lämna värme till täljstenen, innan de avsvalade susar ut i skorstenen.
Vikingen har en stor eldstad, som innebär att man inte måste slå sönder vedklabbana i spinkeved för att få in dem. En stor glaslucka bjuder på förmånen att kunna koppla av med något av det mest rogivande som finns, lågornas dans kring vedträna. Och så har den en häll av glaskeramik, vilket har föranlett många förvånade frågor från vänner och bekanta. Glashällen får gärna folk att tro att det är någon sorts kombinerad el- och vedspis.
Sist och slutligen ska jag väl avsluta med en reverens för Lars Mytting, norrmannen som med den fascinerande boken Ved satte igång tankarna om alla spisar jag mött. Om du inte redan läst boken, så ila till biblioteket. Boken Ved innehåller något för alla som någon gång försökt få fyr på en brasa.

Annonser
Det här inlägget postades i Familj och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s