Ortnamn betyder något

När jag nu har avslöjat att jag ägnar mig åt djupsinniga funderingar när jag sitter på pass (se förra bloggposten), så är det kanske dags för det stora avslöjandet? Vad är det för tankar som fnattar runt mellan de kvarvarande hjärncellerna?
Eftersom jag tillbringar åtskilliga timmar med att vänta på djur (som för det mesta aldrig dyker upp), blir det förstås en hel del olika funderingar. En av de mera frekventa är dock klurandet på varför saker heter som dom heter i Vomb-skogen. Rävalyckan är väl inte så konstigt och inte heller Ekebacken – men Jordbärabacken? För att inte tala om Äskebäskan..?
Området runt Vombsjön, där vi jagar, är riktigt gammal kulturbygd. Här har jorden brukats ända sedan stenåldern och naturligtvis har folk namngivit platserna runt sjön. Namn kommer inte till av en slump, utan har ofta en beskrivande, eller förklarande funktion. Det finns säkert många namn som har riktigt gamla anor, men de ovan nämna är troligen inte särskilt ålderstigna.
Namn som Rävalyckan, Ekebacken och Syrenhäcken är lättförklarade – och troligen av ganska sent ursprung. En lycka är ju en liten äng, eller glänta i skogen och vid något tillfälle har där säkert legat ett rävgryt. Numera är det en tätvuxen ungskog, men sådant ändras ju inom en hundraårscykel. Vid Ekebacken står ett fåtal ståtliga ekar, av vilka säkert en del har flera hundra år på nacken. Syrenhäcken anses vara ett bra pass, där jag suttit åtskilliga gånger – men aldrig lyckats upptäcka minsta lilla syrenbuske. Men det har säkert funnits en syrenhäck där, i all synnerhet som det uppenbarligen legat ett gammalt torp på platsen.
Men så var det ju det här med Jordbärabacken och Äskebäskan. Även om jag är lite insnöad på ortnamn så måste jag erkänna att följande funderingar mest är gissningar och antaganden – om än grundade på ett stort intresse för etymologi (läran om ord) och en rotfast kunskap om den dialekt som talas i trakten.
Jordbär kan betyda jordgubbe, men jag tvivlar på att det har odlats jordgubbar på platsen. Jag tror snarare att man förvanskat ordet en smula och att det ska vara ”jordpärebacken”. I mina hemtrakter på Österlen sade vi ”panntofflor” om potatis, men på andra håll i Skåne säger man ”pärer”, eller förtydligande, ”jordpärer”. Som sagt, en gissning, men jag tror att man odlade potatis på den här platsen en gång i tiden.
Äskebäskan är riktigt, riktigt svårt – och jag måste erkänna att jag nog går bet. Förleden är med största sannolikhet den dialektala varianten av trädet ask. Träddungen med askar kan mycket väl ha benämnts ”äsket”. I dag finns det mest ekar och bokar i backen som sluttar dramatiskt ner mot strandängarna vid Vombsjöns södra strand. Men varför ”bäska”? Kanske ”baske”, som åtminstone i mina hemtrakter några mil österut betydde snårigt, risigt busksnår. Men askar brukar ju inte bilda busksnår, så det går inte riktigt ihop.
Det blir att grunna vidare, i väntan på att nästa hjort ska dyka upp framför tornet. Om nu inte någon av mina värderade bloggläsare har någon bra förklaring att förmedla, förstås…

Annonser
Det här inlägget postades i Jakt och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ortnamn betyder något

  1. Nils skriver:

    Jag har för mig att jordbär kunde betyda smultron i äldre tider, och då är det väl inte så konstigt med en smultronbacke?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s