När gick det snett?

Var iväg på trevligt julmarknadsresa i Lübeck tillsammans med goda vänner. Gemensamt fröjdades vi över det överdådiga julpyntet – och förvånades över att det fick vara kvar…

Det verkar vara på väg att bättra sig igen, men ett tag slutade belysningen på kommunala julgranar i Sverige tre meter över marken. Det såg inte klokt ut, men kommunerna försvarade sig med att det var enda möjligheten att undvika vandaldåd. Nu tycks man ha kommit fram till att det kan vara värt en och annan vandaliserad gran, mot att de andra ser vettiga och trevliga ut.
Men i Lübeck var det, som sagt, fullt med vackert pyntade granar, girlanger i lyktstolparna, julprydnader på dörrarna och så vidare i all oändliget. Många av granarna stod i rader längs gatorna, fulla med julpynt och belysning – och de stod kvar när vi gick samma gata nästa dag!
Vi har märkt det förut, hustrun och jag, under våra mångtaliga Tysklandsresor: det är mera hyfs och ordning på ungdomarna i Tyskland. Det verkar vara ungefär som det var här fram till 1980-talet. Ungdomar går åt sidan för äldre på trottoarerna, de håller upp dörren, de hälsar artigt och skulle aldrig komma på idéen att vara oförskämda mot äldre, om de till exempel jobbar som expediter i en affär.
Kanske är det ett resultat av att Tyskland i allmänhet är lite mera konservativt, kanske handlar det om en mera auktoritär uppfostran. Men i så fall måste jag säga att jag tycker att vi ska försöka importera lite av de idéerna till Sverige. Jag vet inte riktigt när det gick snett i Sverige, men jag har mina misstankar. Tyvärr tror jag att det är min egen generation som till stor del bär skulden. Vi var den första generationen tonåringar, vi frigjorde oss med besked, vi kastade alla auktoriteter överbord – och vi lät bli att uppfostra våra barn. ”Fri uppfostran”, tolkades av många som ”frihet från uppfostran”. I vår familj höll vi oss med en del gammaldags ideal, vi satte gränser och höll på ordning och reda. Men tyvärr var det många av våra bekanta som lät barnen driva vind för våg. De växte upp till värstingar och huliganer och när de i sin tur fick barn blev det etter värre…
Jag tror det gick snett nån gång på 1980-talet – och jag tror att vi måste kämpa hårt för att få upp ekipaget på vägen igen.

Annonser
Det här inlägget postades i Familj och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s