Cicero och petit

”Jag tycker det blir bra med storlek tolv”, sa vår unge webbsnickare och helt plötsligt insåg jag att han inte alls visste vad talet tolv står för i det här sammanhanget. Det är kanske inte så konstigt – det är rätt få som har någon koppling till Gutenberg numera.

Det här är en typometer, med en centimeterskala underst och en ciceroskala i överkant. Prytteln bakom är en gradskiva. Vad vi använde den till ska jag förklara en annan gång.

För vad som känns som hundra år sedan startade jag min resa i den trycktekniska branschen. När jag 1965 klev in genom svängdörrarna till Ystads Allehandas sätteri tog jag också klivet rakt ner i medeltiden. Tekniken att forma tidningssidor med hjälp av lösa bokstäver, ”typer” uppfanns av Johannes Gutenberg på 1400-talet och var fortfarande i bruk. Därför fick jag lära mig allt om bly, antimon, kvartpetit och spatie.
Det var inte Gutenberg som uppfann trycktekniken – den är mycket äldre än så. Redan för flera tusen år sedan kunde kineser och japaner trycka tecken på tyg, med hjälp av utskurna mallar av trä. Det Gutenberg gjorde – och som gett honom titeln ”tryckkonstens fader” – var att skaffa en uppsättning lösa bokstäver, ”typer” som kunde sättas samman till ord och meningar. De spegelvända bokstäverna kunde sedan plockas ned och användas igen.
Den tekniken var fortfarande i bruk när jag började som volontär på Ystads Allehanda. Visserligen hade man utvecklat sätterimaskiner som gjöt hela tidningsrader av stilmetall, det vill säga en blandning av bly, antimon och tenn, men principen var fortfarande densamma. För övrigt fanns de enskilda typerna kvar, när det gällde större stilgrader – ja, vi hade till och med trästilar som togs fram när något riktigt braskande skulle kungöras på löpsedeln.
För att hålla någon ordning på hur stora bokstäverna skulle vara använde man sig av ett måttsystem, som bygger på den typografiska ”punkten”. I botten finns det franska Didot-systemet med måttenheten cicero som bas. En cicero delas upp i tolv punkter – och det hade som sagt vår unge webbsnickare ingen aning om. Men i det gamla sätteriet på YA gällde det för den unge volontären att snabbt lära sig hur många punkter det gick på en petit eller en borgis, annars stod man sig slätt i diskussionerna med de yrkesstolta och traditionsbundna typograferna.
Didot-systemet definierar en cicero som 4,512 millimeter. Eftersom det går tolv punkter på en cicero blir alltså punkten 0,376 millimeter. För att krånga till det ännu mera har naturligtvis amerikanerna en något annorlunda storlek på sina typografiska punkter. Deras motsvarighet point är 0,352777 millimeter. Något som ställt till det i vår globala värld när de gamla blytyperna förvandlats till ettor och nollor i våra datorer. Men det är en annan historia…

Fotnot: För övrigt kan jag känna en viss avundsjuka mot herr Gutenberg. Han hette egentligen Johannes Gensfleisch zur Laden zum Gutenberg. Vilket efternamn! Lite vassare än Andersson.

Annonser
Det här inlägget postades i Media och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s