Fiat lux

Han stod precis vid vägkanten och tittade på mig, den ståtlige dovhjorten. Ett par steg bara, så hade han varit mitt ute på vägen – och jag tänkte: välsignade, moderna billysen.

Det var i går morse jag mötte hjorten. På väg till en morgonjakt där det gällde att vara på plats långt före solens uppgång hade jag klivit ur sängen ”innan fan själv hade fått skorna på sig”, som talesättet lyder.
Det var alltså fortfarande beckmörkt när jag rattade Volvon längs beteshagarna vid Fulltofta, där det finns en tämligen stabil stam av dovhjort. Hjorten ifråga verkade vara ute på en ensam morgonpromenad och mina strålkastare fångade in honom på minst 100 meters avstånd. Det var alltså inga problem att sakta ner i god tid och passera lugnt och fint förbi hjorten, som fortfarande inte hade bestämt sig för om han skulle gå över vägen eller inte.
Incidenten passerade lugnt och fridfullt och jag skänkte en tacksamhetens tanke till de fyra helljusstrålkastarna som öser på med över 200 halogenwatt. Det är långt ifrån det värsta man kan ha på en bil i dag – men det är oftast fullt tillräckligt och det ligger en vallgrav av tid mellan de här lamporna och de pliriga saker som fanns på min första bil.
Min bilistkarriär startade med en Volkswagen 1200, en ”bubbla” som hade en mängd, modelltypiska egenheter. Till dem hörde till exempel en urusel värme, ingen bensinmätare, en spolarpump som frös på vintern och – dålig belysning. Bilens elsystem matades av en sex volts likströmsgenerator. Den klena generatorn gav upphov till paradoxen att när man som bäst behövde ljus från strålkastarna så lyste de ännu sämre än vanligt! Det fanns inte så många elförbrukare på bilen, men de som fanns var tillräckliga för att sänka spänningen så att lamporna knappt lyste. På den tiden var det vanliga glödlampor, 45 watt vill jag minnas och matade med knappa sex volt gav de inte många meters sikt. Ville man se mer fick man stänga av vindrutetorkarna (!), radion och annat som ”stal” ström. Det säger sig självt att mörker, dimma, regn och lite saltslask därtill inte precis var favoritföret…
Moderna bilar har fått många vettiga och trevliga finesser; servostyrning, elrutor, elstolar och så vidare – men frågan är om inte den bättre belysningen är den största landvinningen. Växelströmsgenerator på tolv volt och halogenlampor har gjort bilkörning i mörker både trevligare och säkrare.
Rubriken, ja. Det lär ju vara vad vår Herre sa när han hade skapat färdigt: Varde ljus, eller fiat lux på latin, som uppenbarligen är det språk som talas av skaparen!

Annonser
Det här inlägget postades i Jakt, Natur, Trafik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s