Försök snacka med en automat!

Tacka vet jag ångtåget på Österlen. Man kliver in i stationsbyggnaden i Sankt Olof, går fram till luckan och köper biljett av en levande människa. Något för SJ och andra transportörer att se och lära av!

På det här tåget behöver man troligen ingen biljett alls.

Uppriktigt talat så begriper jag mig inte riktigt på den här avhumaniseringen; att vi överallt och hela tiden försöker ersätta levande människor med tveksamt fungerande maskiner.
Företagsekonomiskt är det möjligen – jag säger möjligen – försvarbart. Det kan tänkas att det blir billigare för företaget, men det skulle jag gärna vilja se bevis för. Samhällsekonomiskt och socialt är det ren förlust. Under de senaste årtiondena har vi förlorat massor med enkla jobb, som kunde utföras av människor som inte hade skaffat sig så stora studieskulder.
Dessutom är de här maskinerna ofta hopplösa att ha att göra med. Visst kunde man råka på en och annan sur biljettförsäljare förr i världen – men på något sätt känns det ändå som en bättre möjlighet än att försöka tala en trilskande biljettautomat tillrätta. Alla som, någon gång, löst tågbiljett i en automat vet ju att det kan hända att automaten inte fungerar alls, att den vägrar acceptera ditt kontokort, att vissa knappar är sönderbrända av ligister…
Därför är det ren katastrof när tågföretagen slutar att sälja biljetter ombord. Det har ju hänt, mer än en gång, att biljettautomaten inte fungerat, men man har chansat och hoppat ombord ändå, samt ordnat upp saken med konduktören.
I somras råkade hustrun och jag ut för en biljettautomat i Brandenburg. Vi skulle åka tåg till Berlin och det var väl inget annat fel på automaten än att den pratade tyska och vi svenska. Vi hade, så att säga, vissa kommunikationsproblem. Första försöket att lösa biljett resulterade i att vi fick ut en tidtabell. Vid nästa försök fick vi faktiskt ut en biljett och det var i sista stund, för tåget skulle strax gå. När vi satt där på tåget och började fundera över biljettpriset kom vi fram till att vi nog faktiskt bara löst biljett för en person, inte två.
Nåväl, konduktören kom och bekräftade våra misstankar. Men det var ju inga problem. Hon plockade fram sin handdator, sålde en biljett till oss, log soligt och sa, i gratulerande ton:
– Men ni lyckades ju i alla fall lösa en biljett!
Ska vi skicka SJ-ledningen på studiebesök till Tyskland? Eller det räcker kanske att dom åker till Sankt Olof?

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Trafik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s