Den röde rövaren

Det är ingen slump att räven ofta har en central roll i folksagor och skrönor. Åsynen av den listiga och vackra räven sätter fantasin i rörelse och skapar många myter.

När vi var på väg ut på vår vanliga morgonpromenad såg jag plötsligt något lite kantigt och rött sticka upp ur det höga gräset. En räv – som dessutom hade upptäckt mej och nu spetsade öronen för att lokalisera faran. Ögonblicket senare bar det iväg i fyrsprång genom gräset och jag hann inte se mycket mer än en röd rygg, en lång svans och en kritvit svansspets innan djuret försvann in i skogen.
Men samtidigt blev jag distraherad, av det rådjur som sprungit upp, mellan mej och räven. Det satte av in i skogen, det också – men själv började jag fundera på om jag möjligen räddat livet på rådjuret. Var det i själva verket så att räven höll på att smyga sig på det intet ont anande rådjuret?
Jag vet att rävar gärna tar rådjurskid – men har inte riktigt kunnat ta till mig att de försöker ta vuxna rådjur. Visserligen träffade jag för några veckor sedan en jägare som bestämt hävdade att han sett en räv bita sig fast i skinkan på en stor råbock, fast jag vet inte riktigt om jag ska tro på det.
Däremot är det helt klart att räven går hårt åt unga rådjur, kid. För något år sedan läste jag en fascinerande forskningsrapport som berättade hur rävarna bär sig åt för att hitta kiden. Rågeten lägger dom ofta i högt gräs och eftersom de små kiden inte har någon doft är det mycket svårt att hitta dem. Något som skapar en del tragedier vid vallskörden, för även om man går igenom åkern med hund före slåttern är det inte säkert att man hittar kiden. Räven kan inte heller lukta sig fram till dem, men har lärt sig att geten söker upp dem ett par gånger per dag för att ge di. Så den listiga räven sätter sig helt enkelt och spanar. När geten lämnar kiden går räven dit i stället…
Tyvärr är rävarna mycket effektiva när det gäller att hålla nere rådjursstammen och där det finns mycket räv finns det sällan många rådjur. För ett tag sedan publicerades en rapport om att man i en enda rävlya hittat lämningar av 21 olika rådjur.
Själv har jag kunnat följa fluktuationen i rådjursstammen och jämfört den med rävtillgången. När vi köpte Torpet i slutet av 1990-talet hade rävskabben slagit ut i stort sett hela rävstammen i trakten. Då kunde jag ofta räkna till 15-20 rådjur vid vägen mellan Fundersed och Hörby. Tio år senare hade rävstammen återhämtat sig och jag var glad om jag fick syn på ett rådjur eller två vid motsvarande resa. I dag har antalet rävar minskat och det verkar som om rådjuren åter börjar bli lite fler.

Annonser
Det här inlägget postades i Jakt, Natur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s