Sista (?) kapitlet om värmepumpen

Det här är, förhoppningsvis, sista kapitlet i den sorglustiga historien om vår värmepump. Den fungerar numera klanderfritt, så egentligen borde det inte vara mycket att orda om – men jag kan inte låta bli att fundera lite kring konstruktörens sätt att tänka.

Det var alltså den här lilla, nätta prylen som montören ville byta ut – för att en kontrollampa gått sönder.

Som trogna läsare av bloggen vet så hade vi massor av problem med vår luftvärmepump från IVT. Antingen sprutade den varmluft som en retad drake, eller så skickade den rysningar längs ryggen med en kylslagen luftström. Det var liksom ingen måtta. Vi hann bekanta oss med både två och flera montörer hos Energitjänst och blev riktigt bundis med Agneta, som sköter tidbokningen. Dom bytte kretskort. Dom bytte termostater och givare – och till slut bytte dom hela utedelen, det vill säga ungefär halva värmepumpen.
Till slut hade jag funderat färdigt över problemet och lyckades övertyga en montör om att felet låg i en felplacerad termostat. En konstruktör, som uppenbarligen aldrig placerat sina nakna fossingar på brädgolvet i ett gammalt torp, hade satt termostaten vid insugningsfläkten, just där värmepumpen drar in iskall golvluft. Montören flyttade termostaten en bit från själva värmepumpen och placerade den dryga metern upp på väggen. Simsalabim och nu fungerar värmepumpen alldeles utmärkt. Frånsett en liten detalj…
Det var egentligen inte viktigt – men när nu värmepumpen har en funktion för jonisering av inomhusluften, så tycker jag att det ska fungera. Det gjorde det inte. Hur mycket jag än tryckte på fjärrkontrollens knapp så tändes inte den lilla blå lampan, som indikterar jonisering. Garanti finns kvar, så det blev nya kontakter med Energitjänst. Montör anlände, konstatera att joniseringen visst det fungerade, men att kontrollampan var trasig. (Han kunde nämligen höra det diskreta tickande som avslöjar att apparaten är igång, men som inte registrerade av mina hörselskadade öron). Nåväl, det var väl bara att byta kontrollampan?
Nja, riktigt så enkelt var det ju inte. Den satt ”rätt så integrerad”, så han skulle behöva beställa hem grejor. OK, han fick väl återkomma.
Det kom en del emellan, typ semesterresor, felleveranser och dubbelbokning av montör, men till slut stod han där igen och undrade om vi ”verkligen skulle byta alltihop?” Vadå, alltihop, sa jag och såg väl ut som en fiollåda ungefär. Jo, alltihop – alltså hela innerdelen. Hela innerdelen! När det slutligen stod klart för mej att han faktiskt tänkte byta ut HELA innerdelen, så sa jag nej. Det är ju fullständigt barockt att byta ut en tjugo kilo tung pryl med slangar, elkopplingar, kretskort, fläktar, filter och en storlek som ett mindre matsalsbord – för att en kontrollampa är trasig!
Hur tänkte konstruktören?

Annonser
Det här inlägget postades i Familj och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s