Pip, pip, pip – pippi

Det piper! Vad är det som piper? Mobilen eller bilen? Fjärrkontrollen eller mikrougnen? SMS eller brandvarnaren? Eller var det kanske rent av en liten mus..?

Vår värld har blivit så pipig. Som tur är har jag en gammal hörselskada och är förskonad från alla pip i ett visst frekvensområde. Men det räcker så gott med dem jag hör. Det blir till och med över.
När batteriet i brandvarnen håller på att ta slut, så piper den. När man lägger i backen i teknikunderverket från Japan så piper det – hela tiden man backar! Dessutom drar backvarnaren igång om man råkar komma lite för nära grindstolpen. Och vad tror ni den gör? Jo, den piper. Energiskt och alltmer högfrekvent ju närmare man kommer den däringa stolpen.
Som om vi nu inte hade nog med pipiga prylar så har vi skaffat en ny mikrougn. Den är vackert röd, kan både mikra och grilla – och så kan den pipa. Mycket och länge. Pip för varje tryck när man sätter igång den. Pip, pip, pip, pip när den är klar. Försöker man låtsas som ingenting så piper den efter en minut igen; pip, pip, pip, pip. Hur många gånger den upprepar detta har jag inte orkat ta reda på.
Däremot har vi bytt ut den gamla torktumlaren mot en ny av samma modell. Den gamla pep, mycket. Den nya säger ingenting, så det jämnar väl ut sig med mikrougnen, hoppas jag.
För det är nog så att gränsen snart är nådd: ett pip till och jag får pippi.

Den är fin, men den piper...

 

Annonser
Det här inlägget postades i Familj och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s