Den bångstyriga kalendern

I dag är det skottdagen och vi gör ett litet hopp i tiden för att komma i rätt fas med solen. Den speciella dagen föranleder bloggisten att fundera en del kring kalendrar, solen och livet.

Den 11 maj är lokal helgdag i Mörrum. Då samlas byborna nere vid ån, man drar laxnot på gammaldags sätt, det är servering och karuseller i folkparken. Men varför just den 11 maj?
Detta firande av ”Mörrums nationaldag” har mycket gamla anor. Så gamla att vi hamnar i medeltiden – långt före den svenska kalenderreformen 1753. Då räknade vi tiden enligt den julianska kalendern (uppkallad efter romerske kejsaren Julius). Men i februari 1753 tog svenskarna ett jätteskutt på 12 dagar, från den 17 februari till den 1 mars och kom på så sätt i fatt övriga Europa. Om man backar tolv dagar från den 11 maj så hamnar man på – ja, just det Valborgsmässsoafton. En mera naturlig dag att starta det för bygden så viktiga laxfisket. Sedan man fångat Gudslaxen och fördelat den mellan prästen och byns fattiga satte laxfisket fart på allvar, alldeles lagom i tid när den lekvandrande laxen började stiga i ån.
Det var alltså mera laxstigningen än almanackan som bestämde premiären och därför höll mörrumsborna kvar vid samma premiärdag, fast makthavarna hade ändrat kalendern. I det gamla bondesamhället var det framförallt solen, ljuset och den naturliga livscykeln som styrde verksamheterna. Man firade att ljuset började återvända efter vintersolståndet och att ljuset nådde sin höjdpunkt vid sommarsolståndet. Kanske vår- och höstdagsjämning och i Mörrums fall att laxen återvände från havet. Men vad dagarna hette i makthavarnas kalendern brydde man sig föga om.
Det var herrarna, politikerna och krigarna som hade behov av kalendrar. De första konstruerades flera tusen år före vår tideräknings början och baserades oftast på solen, månen eller båda, så kallade lunisolkalendrar. Att indela solåret i dagar blev lite knepigt, eftersom det inte gick riktigt jämnt ut. Året är nämligen 365,2422 dagar långt och därför förskjuts årstiderna hela tiden i kalendern. När Julius Caesar gav order om en kalenderreform bestämde man att skjuta in en extra dag vart fjärde år, en skottdag. Av misstag blev det emellertid var tredje år under några årtionden och plötsligt hade man tre dagar ”för mycket”. Det korrigerade dock Julius efterträdare, Augustus, och så hade man fått någorlunda ordning på kalendern.
Någorlunda alltså – men eftersom romarna räknade året till 365,25 dagar blev det ändå lite fel med tiden. På 1500-talet var det dags för en ny reform och eftersom den påve som stadfäste den hette Gregorius blev det den gregorianska kalendern.
I det protestantiska Sverige låtsades man inte höra vad påven bestämde och vad övriga Europa anammade. Därför dröjde det ända till mitten av 1700-talet innan de styvsinta svenskarna föll till föga. Då fick man alltså hoppa över 12 dagar för att komma ikapp – och ”Mörrums nationaldag” hamnade på den 11 maj!

Annonser
Det här inlägget postades i Familj och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s