Asociala av sociala medier?

Håller dagens ungdomar på att bli asociala av de sociala medierna? Nja, det är kanske lite hårdraget, men visst är det konstigt att många ungdomar beter sig som sociala krymplingar?

Häromveckan på Gran Canaria kom vi att hamna mittemot en ung svensk familj. Det vill säga dom hade bungalowen på andra sidan gången, fem meter längre bort. Då är det ju nästan oundvikligt att man får ögonkontakt då och då, nickar och möjligen säger hej när man ”springer på varann”. Nästan oundvikligt alltså, men inte riktigt. De här 30-åringarna klarade galant att titta åt andra hållet, eller rakt igenom oss när vi möttes.
Det är ju inte precis så att man måste rusa till Supermercadon, köpa engångsgrill, entrecote och spanskt rödtjut för att fira svensk grillafton med sina svenska grannar. Nä, jag tycker man kan nöja sig med att hälsa; säga godmorgon och hej, kanske byta några fraser om att vädret är bättre än hemma och att den italienska restaurangen i Meloneras är värd ett besök. Vi har ju trots allt ett gemensamt språk och en tämligen likartad kulturell bakgrund. Dock med den, stora, skillnaden att vår generation har lärt sig lite hyfs och däri ingår vissa sociala talanger. Det blir liksom trivsammare för alla på det viset.
Nu undrar jag om den här sociala imkompetensen delvis drivits fram av de så kallade sociala medierna. Där är det ju OK att bara umgås med folk när man vill, följa och avfölja, ”vänna och avvänna” precis efter behag. Det är säkert behagligt, ställer inga krav och gör livet enkelt.
Min äldsta dotter (som är varm, men kritisk, anhängare av sociala medier och vars blogg du hittar här), bekräftar den här bilden av de asociala ungdomarna. Hon berättar att det är snudd på omöjligt att bjuda hem ett större sällskap. Antingen svarar folk inte på inbjudan, eller så tackar dom ja – men kommer ändå inte. Nej, dom ”hade inte lust”.
Om vi ska försöka skåda lite framåt så är jag orolig för att det här beteendet kan skada hela vårt samhälle. De asociala ungdomarna förstår inte riktigt nödvändigheten av att interagera med andra människor och i förlängningen förstår de inte heller varför vi ska ha ett samhälle med gemensamma lagar och regler. Det perspektivet bekymrar mig mer än att en ohyfsad 30-åring demonstrativt tittar rakt igenom mig.

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Media och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s