Möten och människor

Man möter ju inte bara tokskallar och virrpannor därute i decembermörkret. Ibland stöter man på varma hjärtan som även sprider värme omkring sig.

Min vän fågelvännen

Han var uppriktigt ledsen, fågelvännen. Arg, förstås – men han var nog mest ledsen och oförstående. Han kunde inte riktigt greppa att någon kunde bära sig åt så, mot frysande småfåglar i mörka december.
Fågelvännen var en gång min lärare och mentor när jag började söka mig ut på Dianas stigar. Jag fick omedelbart en favoritstatus när jag vid första studiecirkelsammankomsten kunde räkna upp de sex i Sverige förekommande trastarna…
Han har ett brett, allmänt naturintresse – men det är fåglarna som har en särskilt plats i hans hjärta. Med den vetskapen skar det i mig att se förtvivlan i hans ögon när han berättade om nidingsdåden mot småfåglarna ute på fäladen. De mödosamt uppsatta holkarna har rivitis ner och i vissa fall bränts upp. Pojkstreck, javisst. Men jag har en känsla av att vissa föräldrar och lärare i Hörby borde rannsaka sej själva och fråga sej varför de inte lyckats bibringa ynglingarna ens den mest elementära respekt för våra medvarelser på planeten.

Annonser
Det här inlägget postades i Ingen kategori och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s