Vad mörkt det blev!

Kvart över sex i söndags kväll blinkande ljuset till några gånger och så blev det mörkt. Herrejösses vad mörkt det blev. Det tar ju trots allt en liten stund innan man fått fart på alla lyktor och stearinljus.

Vi var väl förberedda. Man är det om man bott stora delar av sitt liv på den skånska landsbygden. Så det var redan fyr i vedspisen, vi hade tappat upp några kannor med vatten och ljusstakarna var laddade med nya ljus och utplacerade på strategiska ställen. Den laddbara ficklampan som tänds när det blir strömavbrott fungerade som den skulle och snart hade vi skapat en mysig stämning runt matbordet.

Utsikt över gårdstunet – en novemberkväll utan ström.

Berit, eller om det nu var Berits dotter eller kusin, var kanske inte precis välkommen – men vi hade bestämt oss för att försöka stå ut med henne. Medan stormen slet och drog i bokarna bakom huset drack vi glühwein och språkade med grannen som kommit över för få lite ljus i tillvaron.
Knappt en dygn senare hade stormen försvunnit bortom Baltikum och linjearbetarna hade fått bort alla träd som hängde i ledningarna. Vi hade ström igen – och det var faktiskt en lättnad. För vi är nog ljusets barn och trivs inte särskilt väl med att sitta och kura i mörkret. Kanske det är från oeldade backstugor och mörka torparkök som det nordiska svårmodet emanerar? Det är lätt att bli lite dyster när mörkret hänger som en murrig gammal hästfilt över axlarna.
Det blir väldigt mörkt när det blir mörkt, här ute vid yttersta gränsen. Den kommunala belysningen tar slut sisådär 4,3 kilometer bort och vill vi lysa upp tillvaron får vi göra det själva. Det gör vi, med två permanenta utelyktor och en herrans massa ljusnät, ljusträd och lysande snögubbe, så här i adventstider. Det kostar, det gör det – men jag vill nog ändå instämma med äldsta dottern i att electricitet är den uppfinning som betytt mest under de senaste seklerna.
Det måste ha varit alldeles förfärligt mörkt härute för bara 50-60 år sedan. Grannen har berättat att det var först på 1960-talet som elströmmen nådde hitut. Innan dess fick dom klara sig med fotogenlampor och stearinljus. Det var mörka tider.

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Natur, Väder och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s