Mossa och mullvad

Vill ni lära er allt om mossa, mullvadar och motoriserade gräsklippare ska ni läsa den här bloggposten. På den fronten har jag en del erfarenhet att dela med mig av.

Jag kör så det ryker och vackert blir det ju inte.

Vi har mycket mossa i gräsmattan. Mycket… och i år är det värre än nånsin. När då mullvadarna bökat upp små kullar i mosshavet blir det spännande möten med gräsklipparen. I synnerhet som jag för länge sedan tröttnat på att springa och platta till mullvadshögarna före klippningen. Enligt devisen: Kör så det ryker, vräker jag fram Klippon genom gräs, mossa, jord och sten. Vackert blir det inte och förmodligen bryr sig mullvadarna inte ett barr, eller ens ett grässtrå.
Den milda och fuktiga sommaren, då solen lyst med sin frånvaro har varit mycket gynnsamt för den mossa som redan tidigare trivdes bra i vår gräsmatta. Ja, gräsmatta och gräsmatta förresten. Sanningen att säga är det väl mest ogräs och, som sagt, mycket mossa. I mina mest optimistiska stunder brukar jag försöka framhålla att vi har en naturtomt.
Nu går man på ett gungande fält av decimetertjock mossa, här och där interfolierat med enstaka grässtrån och bitvis helt underminerat av mullvadar. Dom jäklarna håller nämligen på att lägga upp vinterförrådet av mask, larver och annat smågodis. Jakten går fram precis under mosslagret, det är där som maskarna håller till, det blir små gångar och då och då en liten kulle.
Det här lärde jag mig när jag gick kurs i mullvadsavlivning. (Jo, det finns faktiskt såna). Jag lärde mig allt om mullvadens beteende och köpte ett par patenterade fällor av kursledaren. Visst har jag fångat en och annan mullvad och då brukar det vara frid och fröjd några veckor – men sedan kommer det nya. Vår mullrika, mossbemängda tomt tycks vara ett paradis för mullvadar och så småningom har jag accepterat att det enda sättet att förhålla sig till dom små kräken är att låtsas som om dom inte finns.
Så i dessa höstliga dagar, när gräset borde slutat växa, kör jag rakt över mullvadshögarna, utan att låtsas om dom. Men vackert blir det som sagt inte…

Annonser
Det här inlägget postades i Familj och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s