Mac – alldeles för enkel

Peka, dra och släpp – kan det verkligen vara så enkelt att använda en dator? Ja, det kunde det, även om en och annan liten streber tyckte att Macen var ju alldeles för enkel…

Året var 1987 och jag hade precis startat mitt liv som frilansjournalist. Persondatorerna började slå igenom och jag insåg att en sådan manick skulle underlätta mitt arbete avsevärt. Så jag anmälde mig till datakurs på ABF; ”PC för nybörjare” och började kolla priser på olika modeller. På den tiden kostade en persondator två månadslöner, så det var inget man sprang in och köpte på lunchrasten.
Det var kanske tur att jag dröjde med datorköpet för några månader senare blev jag kontaktad av Olof Johansson på Fiskejournalen, som undrade om jag ville börja som ”fast frilans”. Jag tackade förstås ja och Olof undrade om jag hade någon dator. När jag berättade att jag tänkte köpa en sa FJ-redaktörn att jag i så fall nog skulle köpa en Mac, för det var vad man använde på förlaget.
Jag hade bara sett en Mac en enda gång, hos ett tryckeriföretag – och jag var inte imponerad. En liten, grå burk med pytteskärm. Inte mycket jämfört med de TV-stora skärmarna på kursens PC-datorer. Men i tryckeribranschen var man övertygad om Macens förträfflighet och eftersom beslutsvägarna på Elanders förlag var mycket korta stod det snart en Mac-dator på mitt skrivbord. Instruktionsbok fanns, men behövdes inte. Man startade datorn och så rullade instruktionerna fram:
Peka, dra, släpp. En liten tjej gick över skärmen, tappade en papperstuss och så skulle man peka på den, trycka ner musknappen, dra tussen till papperskorgen och släppa. Svårare var det inte. Ville man skriva pekade man på WriteNow-ikonen och klickade, så startade skrivprogrammet och det var bara att sätta igång. När man var klar pekade man på ”Skriv ut”, klickade och så kom papperet ut ur nålskrivaren. På finspråk kallades det här för ”grafiskt användargränssnitt” och det skulle tvinga grabbarna på Microsoft att uppfinna Windows. Jag insåg att jag aldrig skulle få någon användning för de kommandosträngar jag lärt mig på PC-kursen – men det var inget jag saknade.
Steve Jobs och hans kompanjon Steve Wosniak drevs av idén att anpassa datorer till människorna och inte tvärtom. Det innebar att jag kunde ägna mig åt det jag var bra på och inte behövde fundera över hur jag skulle få datorn att fungera.
Resten är historia. Efter en ofrivillig (?) exil kom Jobs tillbaka till Apple och fick möjlighet att utveckla hela sin kreativitet. Hans förmåga att tänka ett steg längre, hans känsla för vad folk vill ha och hans sinne för design gav oss produkter som Imac, MacBook Air och Iphone. I den väldiga kondeleansfloden tror jag ingen uttryckt det bättre än president Barack Obama:
” Steve var en av Amerikas största innovatörer, modig nog att gå sin egen väg, djärv nog att tro att han kunde förändra världen, och begåvad nog att lyckas.”
Steve Jobs förändrade mitt liv – och jag sörjer hans alltför tidiga bortgång.

Burken som förändrade mitt liv – en Mac SE från slutet av 1980-talet.

Annonser
Det här inlägget postades i Ingen kategori och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s