En slingrande ål

Yrkesfiskarna är en ganska liten yrkesgrupp i Sverige; cirka 3000 personer. Ändå hörs de mycket i samhällsdebatten. När läste du till exempel ett uttalande från landets sömmerskor, eller lastmaskinförare?

Ja, yrkesfiskarna är en liten grupp – men har en mycket effektiv lobbyorganisation. Så snart något negativt om yrkesfisket publiceras kan man vara bombsäker på att det dagen därpå kommer en kraftfull dementi. Oftast inte direkt från ordföranden i Sveriges Fiskares Riksförbund, utan från någon person som uppträder under något alias, till exempel företrädare för ”Ålakademin”.
Häromdagen kom det en rapport från några av Sveriges mest framstående fiskforskare på Havmiljöinstitutet. I rapporten sades att Fiskeriverket övertolkat de positiva siffrorna när det gäller ålbeståndet och att det finns goda skäl att omedelbart förbjuda allt ålfiske. Indirekt pekades yrkesfisket efter ål ut som den stora boven bakom den dramatiska nedgången i ålrekryteringen.
I dag slås jag i ansiktet med den fyrspaltiga rubriken:

Fisket inte största
hotet mot ålen

när jag slår upp husorganet Skånska Dagbladet.
När jag läser artikeln inser jag snabbt hur yrkesfisket lyckats få in en så kraftfull dementi. Ordföranden för något som kallar sig Ålakademin, Claes Bergkvist, har ringt upp tidningen och bett att få uttala sig. Ålakademin låter ju vetenskapligt och bra och när han därtill hade turen att få tag i en journalist som inte vet ett jota om fiske eller ål så var manegen krattad. Därför kunde man läsa närmast skrattretande meningar som:
”Ålen reproducerar sig i Sargassohavet. Då vandrar den längs med kusten i Sverige. I dess väg kan det stå uppemot tio turbiner från olika kraftverk.”
Uppenbarligen tror Johanna Ravhed att det står kraftverksturbiner ute i havet och var därmed ett lätt offer för den slipade ålakademi-ordföranden (företrädaren för fiskeindustrin) som ville skjuta hela skulder för ålkatastrofen över på kraftverken.
Det är sant att kraftverken ställer till mycket elände för vandrande fisk, men det har inte byggts särskilt många kraftverk under de senaste tio åren och det är under denna tid som rekryteringen minskat med över 90 procent. Huvudskälet till nedgången är utan tvekan fisket, oavsett om det gäller lekvandrande blankål på Skånekusten eller det naturvidriga glasålfisket i Biscayabukten.
När ska mina unga kollegor lära sig att, när någon ringer och ber om spaltutrymme, alltid fråga sig:
”…och vem är det som tjänar på det?”

Ålen är en slingrig typ som är svår att få grepp om – precis som företrädare för yrkesfisket, som seglar under falsk flagg.

Annonser
Det här inlägget postades i Fiske, Natur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s