Ett minne som kliar

Det kunde ha blivit ett bra aprilskämt – ett riktigt bra aprilskämt. Men det blev det inte och anledningen var såna gammaldags dygder som noggrannhet och yrkesstolthet.

Det är ju bara några dagar sedan medierna var fulla med mer eller mindre lyckade skämt. Som vanligt roade jag mig med att surfa runt på nätet och se hur snabbt jag kunde hitta – och förstås avslöja dem. Som vanligt väckte det också minnet av den gången när jag själv skulle skämta till det och det gick riktigt, riktigt fel.

Det är många, många år sedan det hände och människors snabbt bleknande minnen har förhoppningsvis dragit en barmhärtighetens slöja över fadäsen. Det är säkert inte många som minns och dom säger ju att det är dumt att riva i gamla sår. Men då har dom aldrig pillat bort en riktigt stor och kantig sårskorpa som bara motvilligt släpper i ena kanten…

Det här hände när jag var nattredaktör på Ystads Allehanda i slutet av 1970-talet. Någon dag före den 1 april hade jag ärende in till lantbruksredaktörn. (Självklart har man en sådan på en tidning som ligger inklämd i den lilla staden mellan rapsfält och bedestycken). På hans bord låg en bild på en gödningsspridare som, från mitt perspektiv, kunde tolkas som någon sorts rymdfarkost med utstickande kanonrör. En förbiflimrande tanke fick tyvärr fäste och jag frågade om jag fick låna bilden. Visst fick jag det och eftersom jag alltid varit snabb bakom tangenterna tog det inte många minuter att fabricera historien om militärens nya, superhemliga försvarsvapen.

Det var nämligen i den här vevan aktuellt att luftvärnsregementet LV4 skulle flytta från Malmö till Ystad och bland annat få tillgång till övningsfältet Kabusa, vid havet. Jag snickrade snabbt ihop en historia om att flytten i själva verket kommit till stånd för att LV4 skulle få tillfälle att testa sin nya luftvärnskanon. Det sensationella med den var att den gick på en luftkudde och kunde förflytta sig lika bra på land som på vatten.

Den upp-och-nedvända gödningsspridaren såg verkligen ut som någon sorts kanontorn. Den rättvända gödningsspridare såg ut som – en gödningsspridare.

När jag, med spänd förväntan, slog upp tidningen den 1 april såg jag en stor bild… på en gödningsspridare. En ambitiös sätterichef hade upptäckt den ”upp-och-nedvända” bilden och vänt den ”rätt”. Eftersom ingen av YA:s läsare har bondeblodet längre än tre generationer bakåt så såg naturligtvis alla andra också att det var en…  gödningsspridare.

Jag minns inte om jag gick till jobbet den dagen. Om jag gjorde det höll jag nog en väldigt låg profil.

Till vänster: Roligt. Till höger: Inte roligt.

Annonser
Det här inlägget postades i Ingen kategori. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s