Premiär i Mörrum

Sedan slutet av 1970-talet är det inte många Mörrumspremiärer jag missat – så jag har hunnit uppleva både det ena och det andra: goda år och dåliga, isbrytning på premiärmorronen, högvatten så att Whiskey Island förvandlats till en undervattensgrynna och mycket, mycket mera.

Fiskarna som fångas på premiären är mest nedfallsfiskar, bruna och magra, vilket får många att rynka på näsan åt ”jippot”. Själv har jag aldrig förstått vad som är moraliskt fel i att fånga en laxfisk som har lekt och gjort sitt för att föra släktet vidare. Att fånga och bonka en nystigen, romfylld hona är naturligtvis tjusigare, men knappast bättre för stammens fortlevnad…

Nåja, vi kan väl lämna det därhän och konstatera att för många sportfiskare, såväl Mörrumsbor som andra, är premiären ett definitivt och riktigt härligt vårtecken. Sedan är det förstås så att kung Bore ibland har en annan uppfattning om den saken. Jag har suttit och njutit av de hembakade pirogerna bland vårlök och blåsippor på strandbrinken, men jag har också hukat under isande nordanvindar och virvlande snöflingor.

Numera äger Mörrumspremiären rum den sista fredagen i mars, för att ge fler människor möjlighet att vara med. Tidigare var det alltid, ända sedan sportfiskets start på 1940-talet, den 1 april som var premiärdag. Sportfisket pågår sedan till den 30 september, när ån och byn går till vintervila.

Fisket i Mörrum är skriftligt belagt så långt tillbaka som på 1200-talet, när det finns förtecknat i den danske kungen Valdemars jordabok. På medeltiden började man fisket på Valborgsmässoafton, vilket var i lagom tid när de första laxarna steg i ån. Men 1753 bytte Sverige från den julianska till den gregorianska kalendern och då flyttades allting 12 dagar framåt i tiden. Därmed hamnade laxfiskepremiären på den 11 maj – och det är allt sedan dess ”Mörrums nationaldag”. Då är det fest i byn och byborna går man ur huse, bland annat för att skåda den traditionella notdragningen som alltid brukar ge åtminstone någon lax i noten.

Om man nu lyckats få tag i Sportfiskarnas ordförande Joakim Ollén får man ju inte ge sig för lite snöyra. En tapper tidningsreporter intervjuar.

Annonser
Det här inlägget postades i Fiske. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s